Fröken Johanssons blogg

Hem, hem, hem!

2011-09-23T12:35:00.002+02:00

Det är min nuvarande främsta längtan, jag vill bo i en lägenhet där det största orosmomentet är att min pojkvän tycker att jag kan undvika att stöka ner så mycket. Men för en gångs skulle är det väl dags att hålla fast vid min plan och fortsätta på spåret jag inledde.

För att uppdatera er; jag flyttade för drygt tre veckor sedan in i mitt fasta boende i Reykjavik som jag trodde skulle bli jättebra. Det känns inte så jättebra längre. Efter inflytten insåg jag att hyran för gäster närmast är på ockernivå, och att vi har ett kök som de andra tre studenterna och jag delat inte betyder att vi kan bestämma hur vi vill arrangera saker. Senaste grejen är att det var chockerande stökigt, och att om vi inte städar upp innan helgen kommer hon att göra det, och ta 1o ooo (motsvarande ungefär 600 kr) betalt för det.

De två senaste veckorna har jag gått runt med ständiga oroskänslor över att göra något fel, och vad som kommer hända då. Det är naturligtvis fullständigt irrationellt att oroa sig, men eftersom jag i själ och hjärta är en ältare måste jag tänka på vanvettiga saker som: Kommer jag behöva betala parkeringsplats för min cykel? Tänk om jag inte har lov att färga håret? Tycker de att mitt rum (mitt privata utrymme) är för stökigt? Kommer min värd att hävda att jag måste betala för varje natt sängen min syster sov i när hon bodde här stått i mitt rum (hittills 11) istället för antalet nätter hon sov i den(4)? Idiotiskt, men att koppla bort det är stört omöjligt.

Flytta ut är dessvärre inte en möjlighet, jag har kontrakt fram till slutet av december, och det finns inte en möjlighet att säga upp det, och om jag gjorde det skulle jag ändå vara tvungen att betala uppsägningshyra nästan lika länge.

äntligen på plats

2011-09-03T23:04:00.003+02:00

Kom långt om länge tillbaks till Reykjavik. Nu har jag tillbringat två veckor i staden, och det känns allt mer rätt. Caféerna är superbra, jag känner redan en halv miljon människor, och badhusen är väldigt bra och dessutom billiga.

Första veckan i staden präglades av att jag delade rum med tretton personer, det var aldrig tyst någonstans, jag gick ut lika mycket som jag vanligtvis gör på ett halvår i Lund (tre gånger) och jag ville skrika av frustration. Men för ungefär en vecka sedan vände det, jag bytte säng till ett hörn under ett fönster, det var bara sex-sju personer i rummet varje natt, och jag kunde komma igång med studierna.

I torsdags kom jag äntligen in i mitt boende på ett gästhus i södra delen av centrala Reykjavik. Det är ett område som ligger utanför stadskärnan, utan att ligga särskilt långt bort. Det tar ungefär arton minuter att gå till skolan, och kanske tio minuter till att gå in till centralaste Reykjavik, eller än viktigare; caféerna C is for cookies och Babalú. Under de tolv dagar jag inte hade något ordentligt boende tillbringade jag pinsamt mycket tid där.

Jag har nu börjat med undervisningen, och den har så här långt uppfyllt mina förväntningar. Folkrätten är inte så avancerad, när man väl lärt sig den, så den kursen utgör mest repetition, och av någon anledning har jag svårt att hålla mig vaken så fort det kommer till EU-rätt, så även EU-miljörätten så här långt. Jag har dock något högre förväntningar på den internationella miljörätten och definitivt på kursen i hållbar utveckling och juridik.

Nu är det dags för lite sent pluggande av internationell miljörätt, har ungefär 50 sidor att läsa tills på måndag och helst ett kapitel i EU-miljörätten. Sjaúmst, som de säger här.

Sista dagarna i Núpur

2011-08-17T14:52:00.002+02:00

Om tre dagar är det dags att återvända till Reykjavik. Innan dess ska vi hinna med en film, ett prov, en fest och inte minst packning av alla saker och städning av rummen. Jag ser fram emot att komma tillbaks till Reykjavik och få tid till mig själv och mina böcker, kanske köpa lite av min kurslitteratur, sitta på café i ett antal timmar om dagen och någon gång kunna äta ute. Det hela låter troligtvis betydligt bättre än vad det faktiskt är, eftersom jag inte kommer åt min "fasta" bostad i huvudstaden förrän första september. Det betyder tolv dagar på vandrarhem, eller gästhus, som de kallar dem här. Dessvärre betyder det två olika ställen, eftersom jag på något vis missade att boka första natten efter återkomsten till Reykjavik. Turligt nog ligger de båda vandrarhemmen ungefär femtio meter från varandra, så även om jag måste flytta alla saker är det inte särskilt långt.

Den 29 augusti börjar terminen, med en massa introduktioner från olika håll. Jag ser fram emot att komma igång med studierna. Äntligen dags för fördjupning, något jag väntat på i ungefär fem år, sedan jag först började läsa juridik. Jag skulle åtminstone vilja kunna bläddra lite i litteraturen, och sätta upp "önskar köpas"-lappar här och där. Finns det en andrahandsaffär för kurslitteratur i Reykjavik, någon?

Men nu borde jag kanske göra något vettigt, säg lära mig böjning av verb och substantiv och vad dativ innebär istället. Sjáumst!

Dag 14

2011-08-15T01:40:00.003+02:00

Nu har jag tillbringat två veckor i Nupur, och nitton dagar på Island. Det är därmed den längsta tid jag vistats utomlands. Núpur börjar avgjort kännas något trångt. Jag har tappat lusten att lära mig isländska, allt eftersom jag inser att mitt grepp om grammatiken blivit allt sämre sedan kursen börjat. Å andra sidan har mitt uttal definitivt blivit bättre. Men å andra sidan startade jag från noll. Det finns en halv miljon regler för allting, men undantagen är ännu fler, och jag överväger definitivt att klara mig på engelska och svenska när jag är klar med kursen.

Allt eftersom tiden går börjar relationerna mellan deltagarna utkristallisera sig; och de personer man kommer hålla fast vid senare under utbildningen framträder. Jag har hittat en Jenni, en Ann Kristin och en Fabian som verkar vara de mest troliga framtida vännerna. En musiker (flöjt), en kommunikatör/informatör och en geolog, en tämligen utmärkt blandning. Jag har också hittat ett par personer som jag vore lyckligare om jag aldrig såg igen.

Dock börjar den relativt stora mängden människor på en begränsad yta, som man i åtminstone viss mån förväntas interagera med, avgjort börja gå mig på nerverna. Det är svårt att hitta vare sig tid eller plats att vara för sig själv, och jag saknar att kunna stänga en dörr om mig och kunna vara ifred. Min rumskamrat är fantastisk, men jag längtar så efter mitt rum på Gistlihús Pálshus, och att slippa dela kök med 25 andra.

Fast i Núpur

2011-08-11T15:04:00.002+02:00

Efter tio dagar i Núpur, och med instruktioner från läkaren att sitta stilla börjar området kännas minst sagt klaustrofobiskt. Det är väldigt vackert, med en massa berg och en massa väldigt blått vatten, och en ganska ordinär blå himmel, och en massa får som hoppar omkring, men det är avgjort jobbigt att inte kunna gå någonstans UTAN UTBYTESSTUDENTER, och att inte kunna gå och handla, och att inte ha tillgång till ett vettigt internet (en fil på fyra MB tar ungefär lika många år att ladda ner här), och att inte ha några katter att klappa.

I alla fall. Sedan senaste inlägget har jag varit i Isafjördur två gånger till, träffat en läkare, tagit ytterligare en ridtur (samt gjort en pinsam upptäckt om motsvarande ord på isländska också innebär) vilken kunde slutat i katastrof eftersom jag inte egentligen har galopperat på en häst tidigare, testat ett isländskt badhus, och än viktigare, en isländsk "heiturpottur", samt sett på ett antal isländska filmer. Se inte Útlaginn, förresten. Den är bland det tråkigaste jag sett, nästan i klass med "motståndaren".

Idag står kör och stickande på schemat, i alla fall mitt privata schema. Jag har redan tre personer som vill att jag stickar dem Islandströjor. Måste dock först bli klar med min egen som jag nu rivit upp elva gånger eftersom jag misslyckas med att få det ena och det andra rätt.

Isländskakurs

2011-08-04T16:43:00.005+02:00

Sedan i måndags kväll har jag varit i Núpur, ett område som ligger ungefär mellan Þingeyri och Ísafjörður. Efter åtta timmars resa från Reykjavik, och efter kanske niohundratusen fantastiska utsikter kom vi till slut fram till Hotel Núpur, som kanske inte hamnar under beteckningen "lyxhotell", men är ganska trevligt, och dessutom ligger väldigt vackert med utsikt över en fjord och ett antal dramatiska berg. Maten faller närmast under "okej", men jag är rätt kräsen. Tack och lov fixar vi själva mat på kvällarna.

Undervisningen började med en lektion, där vi fick lära oss nödvändiga saker som att hälsa och hur vi presenterar oss själva. Sen dess har vi fått lektioner i hur man uttalar ord, vi har läst barnböcker (av den enklare varianten, såna jag kan tänka mig att man läser för småbarn) och sjungit körsång. Undervisningen varierar mellan obligatoriska föreläsningar, eller snarare vad jag skulle kalla lektioner och valbara övningar. Bland de senare ingår körsång och att se på isländsk film.

Tisdagar och fredagar spenderas inne i Ísafjörður. Det är Islands, tydligen, tredje största stad, och kanske lika stort som Munkedal. Eller så missuppfattade jag saken, vilket jag antar är fullt möjligt. Eftersom jag i skrivande stund inte har tillgång till Internet kan jag inte heller kolla upp saken. I Ísafjörður deltar vi i diverse valbara kursmoment och handlar allt viktigt, vilket för de flesta är sprit, men för mig förmodligen innebär garn. Det ska också finnas en offentlig bassäng, vilken jag tänker besöka så snart som möjligt. I morgon blir det dock inget badande av, eftersom jag ska träffa en läkare. En som kan prata svenska. Det gör tydligen de flesta läkare här, eftersom många av dem studerar i Sverige.

Igår var jag ute och red, förmodligen första gången på femton år eller mera. Jag tror att jag kom ihåg mer än jag hade trott. Jag kunde i alla fall styra hästen, även om den kanske inte var helt villig att hänga på alla gånger. Min häst var en röd fux som heter Thornir, vilket kan översättas till "Törne". Han hade en känslig mun. Någon gång framöver planerar jag att ge mig ut igen, eventuellt på en något längre tur. Allergin var egentligen inget problem, så en halvdag borde funka.

Reykjavik efter två dagar

2011-07-29T10:40:00.003+02:00

Efter snart två dygn i Reykjavik har jag upptäckt ett par saker. Solen skiner sällan. Det regnar en massa, men sällan kraftigt, istället ett mycket tunt regn som gör glasögonen smutsiga. Det finns åtminstone ett riktigt trevligt café som är någorlunda i pris, och till och med har billig lunch. Och massa kakor jag kan äta, det vill säga utan ägg! Mataffärerna är oftast under all kritik. Och islänningarna gillar verkligen sina lopitröjor.

En annan trevlig grej är att jag inte träffat på i princip några filialer av de gamla vanliga kedjorna alls, med undantag för Dressmann, som jag hellre klarat mig utan. Inget HM. Inget jävla Indiska. Istället, massor av små affärer som säljer islandströjor och mössor med Lunnefåglar. Just de affärerna är nog i och för sig att jämföra med det mesta man kan hitta på Drottninggatan i Stockholm mellan riksdagen och Åhlens, eller med i princip allt man kan hitta på Smögen.

Vid en oviktad jämförelse verkar Reykjavik ligga på minus, men min blotta entusiasm (som dock avtog en hel del när vi vid halv nio igår försökte hitta en matbutik med ett någorlunda utbud) väger upp en hel del. Och om man istället inför en viktad jämförelse, där olika aspekter tilldelas ett värde; då ligger staden på en helt annan nivå.

Fick igår veta att jag fick 92 % på mitt prov inför isländskakursen. Det är kanske inte riktigt den nivå jag borde hamnat på. Jag fick kolla upp många ord och vilket genus de hade, vilket kanske egentligen inte var meningen när det stod att man fick använda ett lexikon. Men i alla fall, om jag visar mig vara underkvalificerad för den grupp jag hamnade i kan jag kanske byta till en lättare.

Min termin i Reykjavik

2011-07-27T16:18:00.000+02:00

Jag har klarat av de tre första åren på juristutbildningen, och får nu äntligen läsa något som är roligt på riktigt; första terminen på ett masterprogram i internationell miljö- och naturresursrätt. Dessvärre lär jag inte hinna med någon naturresursrätt, eftersom det mesta där löper under andra terminen, då jag tänker vara tillbaks i Lund och skriva exjobb eller en kurs i allmän rättslära.

Under hösten tänker jag göra ett seriöst försök att återuppta mitt skrivande, och eventuellt skriva något med substans.

Idag flög jag och Skåningen till Reykjavik. Vi gick upp 03.00, tog taxi till stationen i Lund vid 04.00, och tåget till Kastrup 04.20. När vi var framme hade bagageinlämningen inte öppnat. När vi till slut lämnade Kastrup have vi väntat i strax under tre timmar, och jag har sannolikt tappat bort min stegräknare. För en timme sedan, ungefär sex timmar efter att vi landat och tolv timmar efter att vi gick upp kom vi äntligen in i vårt rum. Som visade sig vara i en lägenhet där också en av gästhusets anställda bor. Det känns en aning ...knepigt. Men å andra sidan; dela kök med en person istället för 50, och få klara sig själv, det känns rätt bra.

En sak som är mindre bra är min förmåga att prioritera; jag tar med fyra sorters garn men glömmer mitt antagningsbesked...

En era är över

2010-01-20T19:28:00.003+01:00

Häromdagen gjorde jag något som förtjänar ett omnämnande. Jag gick ur Grön Ungdom (och fick dagen därpå ett lustigt formulerat brev, så är det om man har kontakter på kansliet). Det har varit sex fina år, men nu är jag överårig. Jag har inte varit aktiv sedan hösten 2008 när jag slutade som förbundssekreterare, och hängt kvar ett tag som medlem, men kände i höstas att det kanske var lika bra att inte förnya mitt medlemsskap, och istället helt lägga ansvaret för Grön Ungdom på de som organisationen är menad för, unga förmågor som kan utvecklas och utveckla.

Så när jag ser tillbaks över mina år i Grön Ungdom, vad tänker jag på? Först av allt minns jag vinterlägret i Falun i början av 2004. Min första aktivitet med Grön Ungdom. Ett rivningshus med dålig luft, löjliga mängder medlemmar som lekte Maffia och gick på pinsamt långa antivåldsseminarier, alla som satt på golvet och bakade bröd. Jag minns hur jag direkt kände mig välkommen och att jag efter några dagar var fast.

Jag minns att jag jobbade halvt livet ur mig för att skapa en valrörelse från 16 september 2005, och att valrörelsen, gick bra.

Jag tänker på alla vänner jag har fått som från att man bara umgicks i samband med GU-aktiviteter i Grön Ungdom Göteborgs sunkiga lokal på Herkulesvägen på Hisingen sedan växte till att bli några av mina närmaste vänner. Och inte att förglömma, även kontakter man får genom organisationen, även om de inte är medlemmar, har varit till stor glädje för mig.

Jag var relativt gammal när jag gick med i Grön Ungdom, nästan 20. En sak som slog mig när jag gick med var hur kunniga, intelligenta och mogna de flesta var. Alldeles oavsett hur gamla de var.

Den 17 februari 2007 på RÅM i Malmö valdes jag till förbundssekreterare efter tre år som medlem. Det var nog möjligtvis den absolut stoltaste dagen i mitt liv. Och det är ett utmärkt exempel på att man som Grön Ungdom inte måste växt upp inom organisationen för att kunna ta plats. Inte för att GU på något sätt är perfekt, men sina fördelar har det.

Jag hann under min tid i GU med sanslöst mycket, men nu är det dags att fullfölja mitt steg bakåt. Ta hand om min organisation för mig!

Back to the start

2010-01-19T14:12:00.002+01:00

Så är det klart, jag ska bo i en tvåa på Klostergården, dear, dear KG. Inflytt är 1 mars, även om det mesta nog kommer att ske den 6:e eller däromkring.

Lägenheten, planlösning nedan, ligger i trappuppgången bredvid den jag bodde när jag först flyttade till Lund. Jag kommer alltså att bo kanske 20-30 m från mitt gamla rum. På samma våning dessutom. Så kan det gå.

Fröken Johansson goes fashion month 2009!

2009-08-31T21:44:00.004+02:00

Under september ska min garderob luftas ordentligt. Jag ska inte använda samma plagg mer än en gång under hela månaden. Det är min tramsiga ambition. Kanske kommer det bildbevis, kanske inte. Jag tror att projektet kan dedikeras till Max A (lyckliga han!) som alltid hävdar att jag har sån stil. Kanske kommer han att ta tillbaks det nu. Vem vet?

Undantag görs för underkläder, jackor och skor, vilket jag faktiskt inte har 30 av någotdera. Strumpbyxor är något av ett mellanting. Dem har jag inte bestämt mig om.

I slutet av månaden får jag se om jag klarar att passa ihop de sista av mina kläder med varandra. Det finns en risk att de gula byxorna måste passas ihop med min spännande genomskinliga tunika i mörkblått med vita prickar, och att jag under detta bär enbart en röd nättunika. Men jag tror jag kan undvika det.

Under denna vecka kommer följande ensembler att visas:

Tisdag:
50-talsinspirerad axelbandslös grön klänning med vita prickar, rosett och tyllkantad underkjol tillsammans med vita ballerinaskor och grön kavaj. Eller randig kavaj. Eventuellt strumpbyxor.

Onsdag:
Blå byxor, svart ny skjorta med halvkinesisk krage och grön långärmad tröja tillsammans med blå skor med vita prickar.

Torsdag:
Svart kjol med vita band, röd blus, randig kavaj, svarta kinaskor.

Fredag:
Brun kjol med prickar, vit tröja med knappar i ringningen, grårutig kofta och bruna kinaskor, svarta strumpbyxor.

Lördag:
Swingkurs! Yay! Jag ska vara mannen i sällskapet, så jag spelar rollen iklädd gröna lätt oformliga sammetsbyxor där den mesta sammeten är bortsliten, vitt farfarsbrottarlinne och den röda koftan som jag köpte på Stadsmissionens shop nära Fridhemsplan under valrörelsen 2006 när jag åt massa god mat och tjänade fett med pengar. Joggingskor. Isch.

Söndag:
Mer swingkurs! Svarta stuprörsjeans från Åhlens anno 2007 med Theres och Linda M, grönt farfarsbrottarlinne, ny blå båtringad mysig tröja med knappar på axlarna. Joggingskor igen. Isch.

Djurskyddslagen ses över?

2009-08-16T11:58:00.004+02:00

Det ska den tydligen. Av en folkpartist. Är inte så uppdaterad på hur folkpartiet ställer sig till djurskydd, men förutsättningarna för undersökningen känns rätt tvivelaktig. Enligt artikeln i DN ska till exempel portalparagrafen om att djurens rätt att bete sig naturligt ses över. Enligt alla vår Eskil för att till exempel strutsar, som kommer från ett annat klimat, ändå inte kan bete sig naturligt.

Syftet med översynen är enligt Eva Erlandsson att istället för exakta mått för hur mycket plats en ko eller en gris ska ha ska man hitta mått som utgår från djurens välbefinnande. Jag kan hålla med om att det kan finnas en poäng i det, men för att den typen av mått ska vara effektiva är det viktigt att hitta tydliga mått som visar att djuren faktiskt mår bra, och som djurskyddsinspektörer och veterinärer kan förhålla sig till. Annars finns den uppenbara risken att djuren inte kommer att tjäna på reformen.

Ett tecken på att det knappast är för djurens skull reformen inleds är det fokus som sätts på grisbönderna i artikeln. Det är knappast fråga om "ååååh, de stackars bönderna som inte kan konkurrera med danskarna", utan snarare visar artikeln att de svenska strängare djurskyddslagarna ger en viss ökad livskvalitet till djuren jämfört med säg, danska.

Den här mandatperioden känns en aning svart för djurskyddet. Först nedläggningen av djurskyddsmyndigheten, och sedan det här. Vad är det för jävla fel på regeringen?

Hon har ingen lust, men han kör ändå - knappast väl mer än en ordningsförseelse

2009-08-15T14:54:00.004+02:00

Detta uttalande, eller i alla fall något mycket närliggande, står kammaråklagare Rolf Hillegren för i en artikel om höjda beviskrav i våldtäktsfall som publicerats i Svd. Hela stycket lyder:

Kammaråklagare Rolf Hillegren vid City åklagarkammare i Stockholm uppskattar att rättssäkerhetsaspekten betonas.

– Det ska vara höga beviskrav i brottmål, även i sexbrott, säger han.

Han menar att lagen i dag har urlakat vad begreppet våldtäkt betyder.

– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han.

Rolf Hillegren ger här uttryck för en inställning till våldtäkt som känns rätt typisk, och väldigt oroväckande från en person i hans ställning. Av hans uttalande verkar en våldtäkt bara gälla om det är en som innefattar våld eller hot om det.

Sex är något som alla ska vara med på, det är inget som någon har rätt till. Alla har veto. Så fort alla inte är med på det blir sexualakten ett övergrepp, och i många fall ett tämligen integritetskränkande sådant. Det gäller i mörka parker där okända personer överfallsvåldtar andra, det gäller när one night-stands övergår till en mardröm, när redlösa tjejer utnyttjas av män som de sedan inte minns dagen efter, det gäller i relationer där ena parten regelbundet misshandlar och förudmjukar sin partner och det gäller även i så kallade "normala" relationer, där den ena parten anser att den har rätt att ta vad den vill ha av sin partner.

Rolf H anser att våldtäktsbegreppet är urlakat. Med tanke på vilka krav som ställs på att en våldtäkt ska klassas som en sån, lagligt sett, är det snarare tvärtom. Ingen bryr sig om att anmäla en våldtäkt i en nära relation eftersom de vet att sannolikheten att den som gjort det kommer att åka fast för det är nära noll, och att de på vägen kommer att bli grundligt förudmjukade av domstolsväsendet. Usch.

Vilka är ni?

2009-08-15T14:28:00.001+02:00

Vilka, förutom Cathrin, Magnus och Skåningen läser egentligen här? Jag är en nyfiken person som vill veta allt. Allt!

Fack you

2009-08-11T18:46:00.003+02:00

Det här är en tid av nervositet och stress, av outhärdlig ångest och grymt solsken följt av klibbigt regn. Det är snart tenta. Måndagen den 24:e närmare bestämt. Usch

I vilket fall ska jag plugga dygnet runt egentligen, men istället syr jag pennfack och bloggar om det. Så kan man göra.

A bright new day

2009-08-10T10:37:00.004+02:00

Idag har inte mycket gått som det borde ha gjort. Tanken var att jag skulle gå up vid klockan nio, snabbt äta frukost, skölja av mig och packa mina saker för en dagstur till Juridicum. Jag gick mot förmodan upp vid kvart i nio, efter mycket bedjande från Ladys sida. Nu, nästan två timmar senare har jag inte ens ätit frukost. Istället har jag spelat Mafia wars, Farmville, bläddrat igenom en stor del av La redoutes höstkatalog i vilken jag vikt ned hörn för saker jag vill ha, vilket hittills innebär kanske 100 vikta hörn eller så. Dessutom har jag lyckats uppdatera min status på Facebook kanske fyra gånger, och kollat besöksstatistiken för bloggen ett par gånger. Därtill har det slagit mig att jag inte vet hur många doktorander det finns på juridicum, och kollat upp det (något 20-tal). Och inte att förglömma, jag har klippt kanske fyra av Ladys klor på baktassarna. Vad jag i övrigt lagt min tid har jag ingen aning. Jag är hopplös. Nu är det helt kört att vara på juridicum vid elva. Jag suger. Dessutom är det mulet.

Lessingdebut

2009-08-09T23:35:00.002+02:00

Trots rubriken på inlägget är det inte som man kan tro, Doris Lessings debut, utan min egen.

När jag satt på stadsbibblan i Lund igår och pluggade tittade den förföriskt på mig. Jag sitter ofta (hrrm, två gånger hittills) vid hyllorna med facklitteratur om handarbete, husdjur och växter. Under facklitteraturen om katter fanns boken "Rufus". En mycket kort bok med stor text som mest var en betraktelse över en hemlös katt Lessing tagit hand om.

Beskrivningen av katten och hennes två andra katter träffar mitt i prick, något som märks för alla kattägare eller vana kattpassare. Jag tror jag gillar Doris Lessing. När jag läst klart "Lost in a good book" ska jag ta tag i "Mara och Dann" som legat i bokhyllan sedan valborg, då jag plockade med mig halva Teresias bibliotek.

För en gångs skull har jag så många böcker uppradade att jag inte riktigt vet var jag ska börja, och med en höst full av böcker om socialförsäkringsrätt och familjerätt lär raden inte bli kortare och kortare, utan snarare tvärtom.

Sista chansen!!

2009-08-09T12:11:00.003+02:00

Så idag, den 10:e augusti. Sista dagen att rösta fram finaldeltagarna i "Årets glasögonbärare 2009". Spänningen är oliiidlig. Kan konstatera att mina chanser att gå vidare är något begränsade, men vad gör det? I alla fall, var goda läsare och rösta här. Nu. Omedelbart.

Coraline

2009-08-08T00:21:00.001+02:00

Satt en stund och läste skadeståndsrätt på stadsbiblioteket idag, och passade på att låna Neil Gaimans "Coraline", en bok som i början av sommaren kom ut på bio. Boken och filmen skilde sig som förväntat ganska mycket åt, och egentligen borde jag väl inte jämföra dem. I vilket fall som helst var Henry Selick originalet ganska troget, inga viktigare detaljer förändrades, även om en hel del lagts till.

Coraline är en rätt ung flicka som har våldsamt tråkigt i sitt nya hus och råkar på en dörr till en annan värld, där allt är lite roligare och bättre. Dock finns ett pris att betala för att vara där, och drömmen vänds till en mardröm.

Neil Gaiman har i vanlig ordning ett rikt och elegant språk. Hans böcker är gripande och befriande lättlästa. Den här läste jag ut samma dag som jag började, vilket är första gången på ett ganska bra tag. Boken är en klar fyra

Sommarkatter!

2009-08-07T20:18:00.008+02:00

Jag menar inte den sortens sommarkatter som tanklösa och vidriga människor lämnar på sommarställen, utan värme och mat och sällskap, och som vanligen går en obehaglig död till mötes, utan mina egna två älskade små monster. Idag tog Skåningen några trevliga kort på dem. Se här!

Lady undersöker om bordet är tillräckligt rent. Damer sitter inte på smutsiga ytor!

Tasmin funderar på om hon vågar hoppa upp på bordet.

Lady uppskattar min skabbiga rosmarin. Tur att någon gör det.

Söttasmin på väg upp i sitt klätterträd.

"Du kan få lov att ta ett kort gratis, men sedan kostar de 100 kronor styck."

Solkatt.

Gör vad du vill

2009-08-06T19:37:00.002+02:00

Min syster bor i Norge, i Bergen närmare bestämt. Hon har en egen Kristoffer där, en norsk.

Erlend Loe är också norsk, en så kallad författare, och har skrivit diverse mer eller mindre underhållande böcker, min favorit är Naiv Super.
Läste nyss klart lättviktaren "Gör vad du vill". Julies far ber henne att göra precis det, i ett SMS från det störtande plan som han, Julies mor och bror sitter i det.

Några månader efter att planet störtat bestämmer sig Julie för att 1. Skriva dagbok och 2. begå självmord. Det första går bra, och det är hennes dagbok man får läsa, men Julie möter vissa motgångar gällande självmordet.

Boken är rätt typisk för Loe, och tämligen underhållande, och dessutom kort. Helt okej, men inte lika bra som Naiv Super. En trea.

Magnus the Man

2009-08-05T12:28:00.002+02:00

Magnus the Man är här. Han vill inte diska åt mig. Han vill hellre se på Ugly Betty, vilket är ett skäl gott som något att umgås med honom.

Trots sin påstådda skepticism mot katter tycks han komma överens med mina odjur, fotobevis kommer senare.

För närvarande väntar vi på att Skåningen ska komma till Kobjer och sköta disken medan vi gör nåt roligare. Sen ska vi leta igelkottsungar vid Kung Oscars bro, där finns de in plenty. Men de är fridlysta i Sverige, så vi kan inte mer än fotografera dem och titta på dem och säga "Ååååååh, så söööta!!".

Knit on demand!

2009-08-05T12:21:00.002+02:00

Du bestämmer, och jag stickar. Sedan betalar du.

Det är senaste affärsidén. Vill du ha ett par egendesignade raggsockar med ditt släktvapen på? Eller en stickad kaftan med Buhdda eller Jesus? Då är det mig du vänder dig till! Jag är rätt bra på att sticka, men är kanske inte i så stort behov av ännu mer kläder, egentligen, och därför erbjuder jag mina tjänster till ett rätt rimligt pris. Ni köper garnet, jag stickar, och ni ger mig lite för besväret. Det ni! Så hör av er, eller skicka mig lite garn, så blir det nog bra med det.

Sommarlistan - so far

2009-08-02T18:34:00.002+02:00

I slutet av maj publicerade jag en lista över saker som skulle göras under sommaren. Jag skulle

Läsa all kurslitteratur jag borde inför tentan i augusti eller motsvarande 2 timmar om dagen.
Lära mig Kinokassan
Läsa minst 20 böcker
Se minst 10 filmer på bio
Se minst fem filmer på TV och video
Gå på minst två konserter
Äta köpt bröd max 10 gånger
Laga mat åtminstone var tredje dag
Skriva tio sidor seriösa texter

Av det här har jag klarat av följande:

Läst mycket mindre än jag planerade, men det blir väl lätt så antar jag. Har i alla fall hunnit igenom hälften av vad jag hade kvar i början av sommaren vid det här laget, alltid något.
Har inte ens börjat gå bredvid. Dålig jag.
Sex böcker. Jag tror tydligen att jag läser mer än jag faktiskt gör. Men än så länge är det en tredjedel kvar av sommaren. Lite i alla fall.
Hittills tre filmer, om jag inte räknat fel. Tveksamt om målet på tio kommer att uppnås, men å andra sidan, kanske.
Har med råge uppnått målet om fem video/TV-filmer, och lade efter hand ner att ens skriva kommentarer om det.
Ingen konsert än så länge, men med lite Malmöfestival kommer det nog att ordna sig.
På brödfronten är jag lite osäker, men sannolikt ligger det på 3-4 gånger. Har bakat på bra under sommaren. Alltid något.
Laga mat var tredje dag. Om jag får räkna med nudlar kanske. Nej, inte ens i närheten. När ska jag bli en vuxen människa som håller ordning på sin vardag?
Seriösa texter, vid det här laget kanske minus fyra?

Alltså, kommande månad bör jag se sju biofilmer, läsa 14 böcker, läsa 1,5 tjocka kurslitteraturböcker, gå på två konserter, lära mig kinokassan, skriva några seriösa texter (vad jag nu menar med det) och laga mat åtminstone tio gånger. Asch.

Dubbla slag - Malin Persson Giolito

2009-08-01T14:53:00.003+02:00

"Dubbla slag" gavs ut i vintras, och efter som jag är feminist och blivande jurist blev jag självklart intresserad.

Boken handlar om juristen Hanna som får jobb på en fancy affärsadvokatbyrå som relativt nybakad jurist. Hon förutsätter att hon ska få en ljus framtid, men hamnar efter när hon får barn.

Boken visar på de enorma problem som svenska advokatbyråer har med jämställdhet, och ett system som är helt absurt. Jag ska jobba med miljöjuridik och är helt ointresserad av att jobba på Mannheimers & Swartlings, Vinge och så vidare, men efter att ha läst den här boken vill man nästan bara för att jävlas. Men å andra sidan, varför utsätta sig för en massa skit om man är helt ointresserad?

Boken sägs ha fått kritik för att vara osaklig och överdriva de problem som finns, men jag vet inte jag, statistiken för antalet kvinnliga delägare på de största affärsjuridiska byråerna talar sitt tydliga språk. Samtidigt som kvinnliga juridikstuderande är fler än manliga och de dessutom har generellt sett bättre betyg, så tar de sig inte in som delägare. Det suger.

Jag menar som någon i ett repotage i Juseks medlemstidning att problemet inte beror på kvinnorna, utan på att män generellt sett inte tar sitt ansvar i hemmet. De kan därmed lägga så mycket tid på sitt jobb så att de som istället får ta hand om opropotionerligt mycket av hushållsarbetet (Kvinnorna) inte har en möjlighet att göra det. Därför hamnar de efter. Det här är naturligtvis en generell bild, och gäller i framförallt heterosexuella relationer, men faktum kvarstår, eftersom män inte gör vad de borde hemma så hamnar deras hustrur efter på arbetsmarknaden.

För att återgå till boken; den är läsvärd, men kanske mest för såna som jag, blivande jurister med ett intresse för jämställdhet. En trea får den av mig.

Vet du hur man handlar mat?

2009-07-30T16:24:00.002+02:00

Betygsystem för kunder i livsmedelsbutiker

1.Kunden lägger alla sina varor huller om buller i en hög på bandet, helst ovanpå påsarna som de sedan surt uppmanar kassapersonalen att skicka ner. Kassapersonalen måste lyfta varenda vara från det ena bandet till nästa, vilket innebär smärta i rygg och axlar inom någon timme, plus att det tar väldigt mycket längre tid. Dessutom frågar kunden aldrig om de tunga varorna måste upp på bandet (vilket de ofta inte måste. Betalar gör de med skrynkliga pengar, som tar en miljon år att stoppa in i Cash Guarden.

2.Kunden lägger upp sina varor på bandet huller om buller, gärna fyra olika saker i jämnhöjd, och påsarna under andra varor. Samma resultat som vid en etta, ett stort antal varor måste lyftas och läggas ner, vilket ökar tiden och smärtan. Ingen som helst hänsyyn tas till hur ömtåliga varorna är, så tomaterna följs av potatis, och smörgåsrånen av 6-pack med öl.

3.Kunden lägger visserligen upp varorna en och en på bandet, efter varandra, men bryr sig inte nämnvärt om att vända streckkoden mot sig, utan låter kassapersonalen sköta det. Något som självklart ökar tiden, och ,surprise, belastining på axlar och rygg för kassapersonalen. Liksom ovan bryr sig den här kunden inte om att lägga de ömtåliga varorna sist på bandet.

4. Kunden börjar närma sig perfektion, men når inte hela vägen. De vänder de flesta varor med streckkoden mot sig, och lägger varorna en och en på bandet, men missar helt att det är bättre att lägga hårda och tunga saker först och mjuka och ömtåliga sist.

5. Den perfekta kunden! Vänder alla varor rätt, lyfter inte upp femtonkilospåsar på bandet, registrerar sina kort under tiden varorna slås in, hälsar trevligt på kassapersonalen och ger dem eventuellt någon komplimang. De som betalar med mynt har självklart redan räknat ut om det är bäst att lägga på en extra krona för att växeln ska bli jämn.

Det finns naturligtvis vissa kunder som är något svåra att betygsätta, men förutom ovanstående kriterier spelar allmän inställning, hur effektivt de packar sina varor och om de köper stora mängder kött eller inte stor roll. Pluspoäng ges till kunder som köper mycket ekologiska varor, och de som berömmer min frisyr.

Socker!

2009-07-25T13:41:00.002+02:00

De av er som känner mig, och har vistats i sällskap med mig i mer än säg tre minuter, inser att en bok med namnet "The sugar queen" är något som fångar min uppmärksamhet. Jag köpte boken under junis besök till Stockholm på Akademibokhandeln i Götgatsskrapan, utan några egentliga förhoppningar. Nu har jag läst den. Den var trevlig.

Josey är söderstatsstaden Bald Slopes kronprinsessa, om än en tämligen hunsad sådan. Hon bor kvar i sitt föräldrahem med sin tyranniska mor, med drmmar om att få resa och se världen, drömmar hon aldrig tror kommer slå in. Men så flyttar Della Lee, en barservitris med alkoholproblem och en obehaglig pojkvän in i hennes garderob. Garderoben är Joseys gömställe för resemagasin och framför allt för allt hennes godis.

Della Lee rör till Joseys liv ordentligt, och sätter en boll i rörelse som kommer att förändra allt.

Boken är snabbläst, och magiska inslag här och där. Den är rar och mysig och underhållande. Bra chicklit!

Lätta scones

2009-07-20T20:08:00.002+02:00

Alexander McCall Smith är en favoritförfattare, men till skillnad från de flesta andra svenskar (tror jag) förknippar jag inte honom så mycket med Botswna och traditionellt byggda detektiver som med hemtrevliga beskrivningar av Skottlands huvudstad.

Jag läste för kanske fyra år sedan boken "44 Scotland street" som utspelar sig i ett flerfamiljshus (gissa adressen) i Edinburgh. McCall Smith beskriver underhållande gulliga Pat, hennes narcississiske, överdryge och supersnygge värd Bruce, antropologen Domenica (som en gång skrivit en avhandling om "rural children") och Bertie, en 6-åring som inte hinner vara barn på grund av sin mor som har stora planer för sonen. Till dessa kommer ett antal andra tämligen färgstarka karaktärer, och andra tämligen bleka. I bakgrunden tecknas ett mysigt porträtt av Skottland och Edinburgh, och det är mysigt, mysigt, mysigt.

Böckerna är en sammanställning av en följetång med avsnitt som publiceras dagligen i en skotsk tidning. Därför är den härligt lättläst, med korta kapitel.

"The unbearable lightness of scones" är den femte i ordningen, och här dyker ett dyrbart porträtt upp, Pats tidigare arbetsgivare (och chef) gifter sig och räddas av en delfin, Bertie får gå med i scouterna mot sin mors vilja, och Domenica återtar en favoritmugg, men inser omgående att hon har gjort ett misstag. Den är mysig och rar, och erbjuder inga större överraskningar, och någon gång snart kan det kanske vara dags att avrunda berättelsen. en trea är vad jag ger den.

Middlesex - Jeffrey Eugenides

2009-07-20T20:06:00.000+02:00

Läste för kanske en vecka sedan ut Jeffrey Eugenides "Middlesex", om Cal, som föddes som flicka men i14-års åldern inser att hon är en man. Boken löper från 20-talet fram till 70-talet. Den röda tråden är hur det kan komma sig att Cal (eller Calliope) kunde tas som flicka vid födseln.

Boken löper över tre generationer, börjar i östra Grekland, varifrån Cals farföräldrar (som dessutom är syskon, vilket är hela poängen med den delen av boken) rymmer till Amerika, klargör hur familjen försörjer sig, och tecknar därtill ett porträtt över ett tidigare USA. Boken är välskriven och intressant, men kräver kanske en annan bok att läsa parallellt, för underhållning.

Eugenides håller en lätt, och ironisk ton. Kapitlen är långa och börjar alltid med ett kort avsnitt där Cal beskriver sitt liv under början av 2000-talet, då han bor i Berlin och arbetar som kulturattaché på amerikanska ambassaden.

Till vissa delar påminner boken om "Vita tänder" av Zadie Smith. Eugenides ton och språk ligger nära hennes, och bekant är även temat andra-tredje generationens invandrare.

Ytterst läsvard bok, men inte trollbindande nog för en femma. Alltså en fyra.

Papp

2009-07-06T21:27:00.003+02:00

Jag är en ordfascist. Jag kan inte låta bli att reta mig på felaktig grammatik eller när folk inte vet vad orden betyder. Till exempel retar jag mig oerhört på alla kunder som vill ha pappkassar på ICA. Vi säljer för fan inga påsar av papp! Vi säljer pappERSkassar. Papper är ett böjbart material som är tämligen sladdrigt, medan papp är samma sak som kartong. Det böjer sig inte. Det är rakt tills det viker sig. Det är skillnad. Det är det!

Jag måste bita mig i läppen för att inte säga att det heter "begå självmord" och inte "ta" det. Något min mor starkt inpräglat i mig under min uppväxt.

För att inte tala om alla som inte kan använda sig av talesätt på rätt sätt. Eller använder sig av tveksamma metaforer.

Hur orkar jag? Ingen aning. Det bara är så. Jag ryser av grammattiska fel. Det är en smula sorgligt, men vi har alla våra kors att bära.

High schoolgulligull i 80-talsmiljö

2009-07-06T21:18:00.002+02:00

Tittade häromkvällen på en klassisk film i samma anda som "Girls just wanna have fun". Här är det samma söta rödhåriga tjej som spelar med i "The breakfast club" som innehar huvudrollen som Andie. Andie går på en privatskola som stipendiat. Skolan är tämligen strikt uppdelad utifrån socioekonomisk status, med de rikare som överordnade, och stipendiaterna som allmänna hackkycklingar. Andie tillhör den senare gruppen. Hon har en avgjort alternativ och "konstnärlig" stil, men är självklart en snäll, trevlig, och mot sina vänner lojal ung dam. Men, så träffar hon Blane, en av rikemansungarna. Detta ger självklart upphov till slitningar i vängruppen, och kanske framför allt med Duckie, Andies bästa vän, som dessutom är mer eller mindre hemligt förälskad i henne. En trea.

Glasögonbärarfröken igen

2009-07-02T13:46:00.003+02:00

Så är det dags ännu en gång för er att rösta på mig i tävlingen "Årets glasögonbärare 2009". Då blir jag lite glad.

För att rösta, gå in här.

Dessutom, en dålig bild på mig i mina nya bågar. Lycka!

The Breakfast club

2009-06-28T10:57:00.003+02:00

JAg har en ambition att se de filmer jag listat som vill se-filmer på filmtipset.se. En av dem var The breakfast club, en åttitalsfilm om ett gäng ungdomar som har kvarsittning. Den var helt okej, och kanske lite mer än så.

Fem sinsemellan tämligen olika ungdomar tvingas att sitta kvar, och hålls på plats av en bitter lärare. Efter att filmen fortsätter kommer ungdomarna närmare varandra, och under den långa dagen i "detention" inser ungdomarna att de har mer gemensamt än vad de kunnat ana. Tämligen klassiskt upplägg, och sötsliskigt slut. Dock ändå rätt sevärd, trots, eller kanske på grund av de överdrivna karaktärerna. En trea.

A friend of the family - Lisa Jewell (inlägg 500, yay!)

2009-06-23T18:52:00.002+02:00

Har läst klart sommarens första chicklit, och omdömet är:
Helt okej, en bok som är underhållande och enkel att komma in i, men som knappast sätter några djupa spår.

Konceptet är familjen London, mor och far med tre söner. I grunden en rätt välmående familj, mennnnnnn sönerna har diverse problem med sina kärleks-och yrkesliv, och vi får under den drygt 400 sidor långa boken veta hur de löser sig. Dock lär man inte känna syskonen särskilt väl, de blir inte riktigt tydliga, och boken faller på det.

Jag hade i ärlighetens namn förväntat mig lite mer, Lisa Jewell är vanligtvis en duktig författare, i alla fall inom sin genre. Men den här var ingen höjdare. Läs istället hellre 31st Dream Streat, den är bättre. Eller Vince & Joy, den är helt ok. Dock, en trea, om en svag sån.

Sommarfilmer

2009-06-23T14:46:00.002+02:00

Tre biofilmer hittills;

Wolverine, X-men innan de tre tidigare filmerna. Helt okej superhjältefilm, betydligt bättre än tredje vanliga X-menfilmen. Har jag för mig. Jag äger den. och nummer två. Man fick båda för 69 kr på CDON. Men mest köpte jag dem för att jag ville ha dem. Faktiskt. Men hade de kostat över 100 hade det nog inte blivit någon affär. Förklarar hur Wolverine blev den han är i de senare filmerna. inkluderar dessutom ett par andra figurer dom kommer senare, bland annat, av någon anledning, Cyclops.

Max Manus, norsk krigsfilm med norsknationalistisk känsla. Helt ok film, och vackra flickor. Max är krigshjälte. Han saboterar för tyskarna. Storasyster berättar att de i Norge ställer sig upp och applåderar på biograferna när filmen slutar. Helt okej, men vissa aspekter var svåra att förklara. Och presentationerna av karaktärerna är lite grunda. Blä.

En julberättelse. Fransk, pretantiös, på tok för lång. Familj med problem fortsätter ha problem. Konstiga relationer sinsemellan.

Miss Lady och Miss Tasmin

2009-06-16T20:20:00.007+02:00

Här är fler bilder på the center(s) of my universe, mina två monster, divor, odjur, älsklingar eller utomjordingar. Och i vissa fall på Skåningen.

16,3 % i Lund so far!

2009-06-07T22:20:00.002+02:00

Lundaborna är rätt duktiga. Med 53 av 65 valdistrikt har Mp fått 16,2 %, vilket även S har fått. I bästa stadsdelen Kobjer ligger valresultatet på 23%, och är därmed största parti. I sooo love us!

Vass egg - Gillian Flynn

2009-06-07T13:24:00.002+02:00

En udda deckare, som påminner om vissa av Minette Walters böcker, om än inte fullt så mörk, och inte alls så intrikat. Dock väldigt mycket mer lättläst. Och kortare, inte att förakta.

Camille Preaker, journalist blir beordrad att återvända från Chicago till hemstaden i mellanvästern, för att rapportera om ett gammalt mord och ett nytt försvinnande av småflickor. Det kompliceras av att Camille har en totalt ohållbar relation till sin mor och dennes man, hennes obefintliga relation till sin yngre syster, och den ständigt närvarandande döda Marian.

Storyn är obehaglig, och riktigt bra. Man kommer gradvis närmare upplösningen, och det är knappast något som förvånar.Språket är rättframt och rätt elegant, även om den förmodligen är betydligt bättre i originalspråk. "Poppar ut" är inte ett acceptabelt uttryck!

Vass egg är förattarens debutroman, och om det kommer fler kommer jag nog att läsa dem.

Låt den rätte komma in

2009-06-07T13:23:00.002+02:00

Jag fattar nog inte riktigt grejen. Bra skriven, men inte riktigt tillfredsställande. Spänningsnivån ganska jämn genom hela boken, tills det hände en miljon saker på en gång i slutet.

Idén med en vampyrroman som utspelar sig i svensk förortsmiljö är i och för sig spännande, men den genialitet som tillskrivits boken uppfattar jag inte.

Jag tror att jag måste läsa om den om ett år. För att fatta. Om jag har någon lust. En trea.

EP-val utifrån

2009-06-04T11:09:00.003+02:00

Igår kom jag mig äntligen för att rösta, har tänkt göra det sedan valkortet kom för kanske två veckor sedan. Eftersom jag inte kunde få mig att bestämma mig, eller ens läsa på, vilken kandidat som passade mig bäst kryssade jag Carl Schlyter, med tanke på att han gjort ett bra jobb hittills kunde han väl få min röst.

Hur som helst, det känns lite skumt att titta på valkampanjen utifrån. Tack vare min "ingen reklam tack"-skylt har det inte dykt upp någon oadresserad valreklam, och tack vare mitt genuina ointresse i att läsa dagstidningar (jag skäms), har jag knappt fått någon info där heller. Det mesta jag har koll på har varit via internet, och mest via vänners statusuppdateringar på Facebook. Jag har inte delat ut några valsedlar, inte debatterat för Miljöpartiet eller Grön Ungdom, inte varit på några kampanjmöten. Men jag har märkt att det går bra för oss. Över 10 % i tre mätningar är ju trevligt, och dessutom en för EP-valet hög mobiliseringsgrad av väljarna bådar onekligen gott.

Det är intressant att se hur engagerade människor är, utifrån. Att inte vara säker på om jag saknar det eller är glad att stå halvt utanför. Att inte ha en plan för valvaka är lite skumt, senaste valet var jag på riksvalvakan, vilket var grymt kul, trots förlusten av regeringsmakten. Men söndag kommer bli spännande. Om jag lyckas hitta ett hem med TV i alla fall.

Into the wild

2009-06-03T15:15:00.002+02:00

Igår kväll såg jag "Into the wild", en film som handlar om en snubbe (Chris) som tröttnar på det västerländska materialistiska samhället, och istället idealiserar ett primitivt liv i ensamhet i ödemarken.

Filmen följer två parallella tidslinjer, dels i filmens "nutid", där man ser hur Chris (Eller Alexander Supertramp som han kallar sig) tagit ig ut i Alaskas vildmark och bosatt sig i en buss där. Han skriver och läser och jagar och vad man nu ägnar sig åt i ödemarken, och verkar vara ganska nöjd.

I den andra tidslinjen följer man Supertramps resa till Alaska. Han börjar med att lämna sitt studentrum i Atlanta, förstöra alla sina saker, skänka bort alla sina tillgångar och bokstavligen bränna sina övriga pengar. Han förstör alla sina ID-handlingar, och ger sig ut på någon slags roadtrip. Filmen är uppdelad i avsnitt, och i början inleds nästan varje kapitel med ett avsnitt där Chris' syster håller en monolog som berättar om hennes och broderns uppväxt, om saker som ligger bakom broderns flykt. Hon berättar om familjens reaktion på broderns försvinnande, hur de gradvis binds samman närmare, efter att i åratal varit mer eller mindre dysfunktionella.

Filmen tycks till större delen bygga på vackra naturbilder, men jag blev inte vidare berörd. Kanske för att jag irriterar mig på "Alex" inställning, hans machoideal av någon slags jägarkultur. Hela filmen osar av en frihets- och sanningsdyrkan som jag helt enkelt inte förstår. Men den är fin, och klart sevärd. En trea.

Tiotalet företag hotas av miljösanktionsavgift!

2009-06-02T19:58:00.002+02:00

Denna upprörande nyhet förmedlar Dalarnas tidning. I just det här fallet rör hotet den avgift som utgår till de företag som inte lämnat in sin miljörapport till Länsstyrelsen i tid.

Vilken skrämmande summa utgår då?
1000 svenska kronor(hade det inte varit roligare om syndarna skulle betala i en annan valuta?). Jag tror de överlever. Om inte annat kan man få undantag om det är uppenbart att det är oskäligt att ta ut avgiften.

Fire and Hemlock - DWJ

2009-06-02T14:24:00.002+02:00

Eftersom jag skrivit en mycket dålig uppsats och skäms över den och över min egen allmänna värdelöshet blev jag tvungen att streckläsa en bok jag fick samtidigt som drakböckerna; "Fire and hemlock" av Diana Wynne Jones, en av de bästa fantasyförfattarna för ungdomar som finns, förmodligen. Jag var runt 10 eller så när jag läste "Trollkarlens slott" första gången, och jag skrattade hela tiden. Den boken förtjänar utan tvekan sin egen presentation, så jag lämnar den därhän för närvarande.

"Fire and hemlock" är en av DWJ :s någorlunda sentida böcker, och helt okej. Den börjar abrupt med att huvudpersonen, Polly, inser att hon har glömt en massa saker, och börjar minnasdem, i princip för att hon vill det. Det tycks ha börjat nio år tidigare, och av dem tycks det finnas dubbla minnen i ungefär fem år.

Det mesta hon glömt tycks röra en vän, Thomas Lynn, hon i tioårsåldern träffade när hon av misstag stövlade in på en begravning. Alla kopplingar till Tom har försvunnit, och ingen i Pollys omgivning känner till honom. Polly inser att det är något hon gjort som varit upphov till att han försvunnit ur hennes liv, och kanske försvunnit helt och hållet?

I vilket fall, boken var okej, men den saknar mycket av den finess som finns i hennes böcker från 80-talet, och även de extremt roliga avsnitten i exempelvis "Trollkarlens slott" (Howl's moving castle, Miyazaki filmatiserade den häromåret), och "De sju makterna". I alla fall lär boken inte enkelt hittas på något bibliotek, och att betala 80 kr för den från Bokus känns inte helt värt. Tycker jag. Men i alla fall, en trea kan den få.

Saker jag ska göra i sommar

2009-05-26T22:52:00.005+02:00

Om två veckor är det över, då är det äntligen sommarlov. I år blir det strax över tre veckors jobb på Maxi, vilket passar mig ganska bra. Jag tar med kisarna hem några veckor så de lär sig känna igen rådjur och älgar. Hur som helst, jag insåg att det var dags för lite sommarlöften:

Läsa all kurslitteratur jag borde inför tentan i augusti eller motsvarande 2 timmar om dagen.
Lära mig Kinokassan
Läsa minst 20 böcker
Se minst 10 filmer på bio
Se minst fem filmer på TV och video
Gå på minst två konserter
Äta köpt bröd max 10 gånger
Laga mat åtminstone var tredje dag
Skriva tio sidor seriösa texter

Det här är en början i alla fall. Och i och med att punkterna 3-6 är rent nöje så tror jag inte att det kommer vara så tufft. Den här sommaren ska bli riktigt bra.

Ni bara måste se!

2009-05-26T17:17:00.009+02:00

Så är det dags för fler kort på mina damer.

Lady föredrar rinnande vatten.

Alla källor funkar.

Kristoffer har minst fyra chefer. Anna, Lady, Tasmin och Linnea.

She aaaadores me

Damernas favoritplats i världen; Skåningens rygg och rumpa!

Hon ville döda mig. Men jag lurade henne.

Miau. Rooowr.

Adorable! Vad jag inte förstår är varför Tasmin går med på det.

För och emot

2009-05-26T16:28:00.002+02:00

Jag stör mig. Jag såg delar av ett YouTube-klipp med en kristdemokrat och en piratpartist för någon vecka sedan, och till en början talar de om miljöfrågan, närmare bestämt om vad Piratpartiet driver för miljöpolitik. Pp:s företrädare menar tämligen tvärsäkert att det enda som krävs för att de mesta klimatproblem ska försvinna är att man upphäver patenträtten, och resten av stycket jag har sett är en väldigt polariserad debatt om patentens vara eller icke vara.

Jag stör mig lite på det här. Polariseringen, ointresset av varandras synpunkter. Piratpartisten ansåg, förenklat, att alla problem skulle upphöra vid ett slopande av patentlagen, och kristdemokraten menade att all teknisk utveckling skulle upphöra om det inte var möjligt att göra pengar på uppfinningar.

Inget av det här tror jag är så sannolikt, jag tror inte att det finns ett en universallösning på alla problem. Och att ändra ett system innebär inte att alla incitament för målet med systemet försvinner.

Jag kan inte låta bli att dra en parallell till de senaste veckornas debatt om husockupationer, ett ämne som är hett i Lund. Som en protest mot bostadsbristen har aktivister ockuperat några olika hus i Lund som står tomma i väntan på rivning. Jag tycker inte att det är så kontroversiellt, jag kan se poänger både för och emot i alla fall så länge aktionerna går fredligt till. Så var inte fallet, men eftersom jag inte är så insatt i detaljerna tänker jag inte gå djupare in på det. I vilket fall så har diskussionerna efter ockupationen trappats upp till en nivå där folk mest kastar glåpord på varandra, utan att över huvud taget försöker se varandras sidor av saken. Till att börja med, det finns en viss poäng i att kommunen tillåter uthyning av hus som ska rivas, så länge det inte innebär en fara för dem som vistas där, i och med att det finns för få bostäder. Det finns också starka skäl att bygga nya bostäder, det finns en kraftig bostadsbrist. Men samtidigt finns det många skäl att inte bygga. Till att börja med är det svårt att få det att löna sig, utan hutlösa priser för i alla fall hyresrätter. En annan fråga är var och vad man ska bygga. Lund är en gammal stad med en fantastisk stadskärna, och att bygga nytt hur som helst skulle sannolikt förstöra mycket av den charmen. Det finns också många grönområden, något som höjer livskvaliteten för många boende. Det är också tveksamt att låta staden förstoras ut åt kanterna; med tanke på att Lund ligger på ett område som är bland Europas bästa att odla på.

Men att ta in argument från båda sidor är svårt, och att sedan värdera dem ännu svårare. Speciellt om man redan bestämt sig. Vad är en rimlig balans mellan etablerade invånare och såna som vill bli det, mellan ekonomiskt skydd för tillverkare och behov av varan hos användarna?

Talking to dragons

2009-05-25T23:43:00.003+02:00

Så har jag hunnit klart med den fjärde boken i serien, det finns definitivt en charm i böcker som bara tar några timmar att läsa igenom.I seriens sista bok får vi möta Daystar, som är Cimorenes son. Boken börjar med att Cimorene beordrar Daystar att dra iväg med ett magiskt svärd och göra vad han ska, utan närmare beskrivningar. Daystar drar ut i skogen och träffar på diverse filurer, och samlar påsig vänner allt eftersom. På vägen träffar han på diverse bekanta figurer sedan tidigare böcker, och hade jag varit tolv hade jag kanske tyckt att igenkänningsfktorn i boken var rolig och smart, nu kändes den mest simpel.

På det hela taget var boken okej, som ungdomslitteratur räknat, men utan den träffsäkra parodi på västerländska folksagor som genomsyrade första boken i samlingen. Allteftesom serien fortsatt har den tagit allt fler steg från den uppochnedvända blandningen av folksagor till en mer traditionell fantasyserie, om än med ganska starka referenser till sagorna, och en grundläggande humoristisk ton.

Boken är skriven i första person, vilket är den första i serien, och jag tror inte att den tjänade på det.

Nej, läs "Prinsessa söker drake", och håll er till den, de andra är okej, men drar förmodligen ner den första boken i jämförelse.

"Talking to dragons" får en trea, liksom "Searching for dragons", som jag har ändrat mig om.

Jag vet var jag vill jobba!

2009-05-25T17:42:00.001+02:00

För två veckor sedan var jag för första gången inne på Pocket!, en lokal pocketbokhandel i Lunds centrum. Jag gick förbi med en falafel, och fastnade för skyltfönstret med diverse spännande böcker och seriealbum. Just då gick Hanna förbi, och så gick vi in. Där inne insåg jag att jag hade hittat min ultimata arbetsplats på extrabasis. Därför skrev jag följande arbetsansökan:

Hej!

Jag heter Anna Johansson och jag vill jobba hos er. Jag är 25 år gammal, läser andra terminen på juristprogrammet, och jag är verkligen inte en typisk jurist. Jag lovar.

Jag vill jobba i en bokhandel, och jag gillar Pocket! mest. Första gången jag var inne hos er (i tisdags) ville jag försöka tjata mig till ett jobb, men jag vågade inte. Ni var tre personer som såg ut att ha det roligt ihop.

I alla fall. Jag vill ha lite extra att göra runt jul och vid högsäsong. Jag vill sätta upp böcker i hyllor, och sälja böckerna, och ge kunder tips om bra böcker. Jag har en oerhört romantiserad bild av hur det är att arbeta i en bokhandel, men vill hemskt gärna ha mina förhoppningar grusade, lite i alla fall.

Jag har tidigare jobbat med allt möjligt, bland annat har jag arbetat i livsmedelbutik i närmare 100 år, och som förbundssekreterare för ett politiskt ungdomsförbund i ett och ett halvt. Jag har jobbat i hemtjänst, och under en vecka i en snabbmatsresturang. Jag är biografmaskinist på Södran i Lund, och jobbar extra som volontärsamordnare på Folkets Bio. Jag är fantastiskt kompetent. Jag älskar böcker. Älskar. Film är kul. Mina krukväxter med. Och mina nya katter. De ser lite ut som monster, men söta sådana.

Vad har jag för bakgrund då? Som jag sa läser jag juridik. Det är ganska nytt. Jag läser andra terminen, vilket innebär att jag har åtminstone tre år kvar. Sen ska jag bli miljöåklagare, och på så sätt rädda världen. Jag började läsa miljövetenskap 2004, och insåg något år efter det att det inte var riktigt vad jag var ute efter, och hamnade sedan underligt nog på Juridicum. Där är jag en av de mer excentriska. (Källa Tina Jahnke, kursare). På ett bra sätt. Jag är uppväxt på landet utanför Munkedal på västkusten. Munkedal är en liten ort uppbyggd runt ett pappersbruk. Ni kanske har sett Brukets logga, det finns ibland längst bak i böcker, med information om varifrån pappret i boken har tillverkats.

Jag låter åtta gånger flummigare här än vad jag egentligen är. Så jag är anställningsbar. Och har ni inga arbeten att erbjuda för tillfället så kan jag vänta. Jag är trevlig, söt och snäll, serviceminded och allt man kan önska sig. Jag är också organisatorisk och effektiv, och har sinne för siffror.

Jag skickar med ett lite mer traditionellt personligt brev också, och referenser.

Och nu väntar jag. Väntar, väntar.

Calling on dragons

2009-05-24T20:48:00.001+02:00

Jag fortsätter snabbt min framfart i drakland, och läste i förmiddags klart nummer tre i serien, Calling on dragond. Här är det dags för Cimorene, som nu är gift och stadgad och gravid att jaga rätt på makens svärd.

Detta gör hon dock inte på egen hand, utan i sällskap med Morwen, en häxa som varit med i föregående böcker, och det är också Morwen som är berättelsens fokus. Morwen är rolig, en ung och otraditionell häxa, med nio katter som beskrivs ingående. Det är uppenbart att Patricia C. Wrede har en hel del erfarenhet av såna djur, eftersom hon på ett träffande sätt beskriver katternas uppförande. Eftersom jag aaavgudar små katter och dessutom precis fått ta hand om två såna tilltalas jag av katternas framträdande roll i handlingen.

En figur som tar mycket plats, men som jag egentligen inte är så förtjust i, och som inte tillför handlingen så mycket är Killer, en blå kaninåsna med vingar och en tendens att äta saker som inte är nyttiga för honom. Det är kanske så att jag inte är målgrupp för boken, trots allt.

Calling on dragons

2009-05-24T20:44:00.002+02:00

Så var den andra boken i ordningen avklarad. En fyra. trots att den inte på långa vägar var lika bra som den första i serien, kanske mest på grund av att den tidigare huvudpersonen , Cimorene, inte tog samma plats den här gången, utan agerade bikaraktär till Mendanbar, kungen över en närliggande skog. Han är väl i och för sig också rätt rolig, men hela smash-the-fairytalekonceptet var roligare med Cimorene i huvudrollen. Trots detta alltså en fyra, om än en rätt svag.

Prinsessa söker drake - Dealing with dragons

2009-05-22T16:13:00.003+02:00

När jag var i 12-årsåldern spenderade jag en hel del tid på Munkedals kommunbibliotek, i väntan på att orkesterträningen (ja, orkesterträning, Munkedals ungdomsorkester från femman till sjuan, och sedan blåsorkestern fram till jag var i 15-årsåldern eller så. En av de få saker jag gillade med min gamla hemkommun) skulle börja. Jag var sällan i behov av att plugga, och därför ägnades istället tiden på biblioteket åt att leta upp böcker. För det mesta något tveksam fantay, men jag misstänker att det var vid en eftermiddag på biblioteket jag upptäckte Patricia Wredes bok "Prinsessa söker drake". Boken riktar sig sannolikt till framför allt tjejer i 10-12 årsåldern, och är en av de bästaungdomsböcker jag har läst. Prinsessan lever i något påhittat sagoland, och är på tok för smart och lång och ambitiös för föräldrarnas smak. Dessutom är hon praktiskt lagd, och totalt ointresserad av att bli bortgift med korkade prinsar som mest gör som de blir tillsagda.

Därför drar hon hemifrån, och får jobb hos en (hon-)drake (formellt sett blir hon tillfångatagen), hos vilken hon börjar laga mat, administrera skattkammaren och sköta kontakterna med de andra drakarna. Efter hand dyker trollkarlarna, som är onda, upp, och intrigerar.

Boken är i alla fall en helt fantastisk uppgörelse med alla trista, passiva prinsessor med blont hår och utan åsikter. Cimorene är en aktiv, intelligent, praktisk ung kvinna som tar kontroll över sitt eget liv, och inspirerar andra. Boken gör upp med många av de gamla stereotyperna inom folksagorna och twistar om dem till en helt fantastisk berättelse.

För två veckor sedan insåg jag att det finns uppföljare till boken, och idag kom de på posten, i en box om fyra böcker. Nu är det dags att sätta igång och läsa, med två kiiisar liggande på fötterna och en skåning som tar hand om dem, och kokar te åt mig. Kan livet bli bättre?

Dambesök

2009-05-13T18:33:00.005+02:00

Så är det dags! Äntligen! Två damer, Lady och Tasmin, flyttar idag in på prov hos mig idag. De är honor av rasen Devon Rex, och ser om man frågar Skåningen "skrynkliga" ut, enligt vissa andra som utomjordingar.

De flyttar in på prov, för att se om jag med min allergi klarar av att ha dem här. Just rexkatter sägs vara bättre för allergiker än andra katter. Jag är redo att testa.

Lady och tasmin i sin låda, i vilken de tycks vara helt bofasta för närvarande. Lady är den vita, och Tasmin den mörka.

Undersökningen av lägenheten pågick i kanske en timme, sedan retierade de.

Tasmin vill inte titta in i kameran. Men hon är den skrynkligare av dem, trots att hon är den yngsta.

Fröken glasöga 2009

2009-05-12T22:53:00.003+02:00

Så ger jag upp till slut. Gör reklam för mig själv i en skönhetstävling. Minsann. Men i alla fall, nu har jag fått för mig att jag ska bli årets glasögonbärare 2009, i Specsavers årliga tävling. Rösta på mig här. Snälla?

Den rätte

2009-05-11T23:06:00.002+02:00

Har äntligen börjat läsa "Låt den rätte komma in", något jag planerat i säkert ett år. Nu är det i alla fall dags.

Efter ungefär en fjärdedel av boken kan jag inte säga att jag är så impnerad, men det är en stegring på väg, hoppas jag. Än så läge är berättelsen i konstruktionsfasen, och kopplingen mellan huvudpersonerna stärks allt mer.

Boken skildras genom ögonen på tre-fyra personer, dock genomgående skriven i tredje person. Huvudpersonen är Oskar, en mobbad pojke på 50-talet, dessutom har man dessutom fått möta Tommy, en tonårig småtjuv, Jocke och Lacke, lokala alkoholister, samt Håkan som har en besatthet som driver honom till mörka handlingar. Dessutom får man vid sällsynta tillfällen sluta närmare bekantskap med Eli, som är kopplad till både Oskars verklighet, och den bakomliggande, med mordet som genomförts på en pojke i en skogsdunge, precis i början av boken.

Jag hoppas att den blir bättre.

Goda nyheter

2009-05-06T08:58:00.002+02:00

Efter några veckors växlande mellan denna, och föregående bok har jag läst klart "When will there be good news", Kate Atkinsons nya. boken är den sjätte av Atkinson jag läst, och kvaliteten har gått upp något sedan "One good turn", även om den var helt ok med. dock inte i klass med "Emotionally wierd" eller "Behind the scenes at the museum".

"When will there be good news" är en fortsättning på "One good turn", och utspelar sig även denna till största delen i Edinburgh, vilket alltid är ett plus. i fokus står fyra personer, mellan vilka författaren byter fokus. Kate Atkinsons språk är kärvt och underhållande, och karaktärerna är tilltalande, i alla fall för mig som uppskattar cynism även om jag är full av gulligull och idealism själv. Jackson Brodie, supercynisk föredetta militär, polis, privatdektektiv ( I used to be in the police) , numera rik "säkerhetskonsult", kastas in i handlingen vid en tågkrasch; Reggie Chase (I'm sixteen. Sweartogod.) som räddar hans liv; Louise, polis, gift med den perfekta (?) mannen; och Dr Hunter (call me Jo), som själv är perfekt.

Som alltid vävs historien ihop allt eftersom den framskrider, och kopplingar mellan karaktärerna stadfästs. Vid en snabb återgivelse av handlingen kan "When will there be good news?" se ut som en deckare, men det är den inte. visst begås brott, men det är en bakgrundshistoria till karaktärerna, och inte ens det som binder dem samman. Slutet är som alltid förvånande och spännande. Men eftersom den inte är alls i klass med någon av författarens tre första böcker så blir det inte mer än en trea.

Att läsa

2009-05-01T16:33:00.000+02:00

Jag lärde mig läsa i 5-årsåldern, inte häpnadsväckande tidigt (även om jag gärna vill tro det) i och med att min storasyster lärde sig läsa i skolan. Jag har aldrig varit en som velat erkänna att jag inte kan göra precis allt som hon kan, men hur som helst, omedelbart efter att jag kunnat läsa hyfsat började jag i stället läsa hela tiden. Inte på något sätt underligt heller, men det är å andra sidan inget jag lyckats skaka av mig. Under min uppväxt hade jag åtminstone en period i 10-årsåldern när jag inte kunde tänka mig att lägga ner en bok ens på vägen till skolbussen.Sedan dess har det dykt upp ett och annat att göra, och från framför allt gymnasiet blev det svårare att hinna med att läsa så mycket skönlitteratur som innan. Under gymnasiet fanns dock en hel del möjligheter att lasa bra böcker på skoltid, även om litteraturkuskapen var något av ett sömnpiller. Jag är mer läsare än kritiker, och läser snarare för underhållning än för förkovran.

I vilket fall har jag aldrig helt lyckats eller ens försökt att prioritera bort mina böcker. I stället är de en fantastisk tillflykt för mig när saker känns tunga, eller kanske framför allt när jag inte har lust att läsa mina spännande böcker i sakrätt eller de tjocka böckerna i kemi som jag ändå är för trög för att fatta. Nej, att prioritera bort att läsa är inte ett alternativ. Då skulle det kanske vara lättare att prioritera bort choklad. Jag är en av dem som aldrig riktigt kommit över bokslukaråldern, men som kanske blivit något mer kräsen, och så sällan läser en av de där böckerna som får en att lyfta och vilja sparka i väggen när den tagit slut. En sån bok som stannar kvar i mig och som ger mersmak, och gör en helt tom och innebär att man inte har en aning om vad man ska göra när den tagit slut.

Många verkar tycka att barndomen var en så gullig liten idyllisk tid. Det är inte mitt minne av den, men finns det något jag avundar ett yngre jag är det möjligheten att uppleva fantastiska berättelser för första gången.

Grundläggande genetik - yay!

2009-05-01T16:12:00.003+02:00

Om Jakob Lundwall, en 30-någonting stockholmare handlar "Grundläggande genetik". Jakob har stängt av sig från omvärlden, vänner och familj, och isolerar sig i sin lägenhet i Solna (som man i extramaterialet kan se planlösningen över, författaren, Mikael Fant, verkar vara lite överambitiös när det kommer till research) tillsammans med svindyr originaldesign. När hans mor dör av en överdos alvedon och sprit tvingas han ur sin isolering, och återupptar kontakt med vänner och familj. Hans elaka mormor får honom att ifrågasätta allt han byggt sin tillvaro på under senare år, vilket tycks vara rätt nyttigt för honom.Berättelsen löper under tre olika tidsperioder, först på 60-talet, när Jakobs 16-åriga mor bryter upp från sin överklassbakgrund och startar någon slags matställe, under Jakobs barndom och lite av ungdomen på Kungsholmen, samt huvudlinjen i historien som utspelar sig under slutet av 90-talet. Under historiens gång flätas de tre samman på ett snyggt sätt. Trots förutsättningarna för boken, med en person som stängt av sig från omvärlden och som sagt har en problematisk relation till i stort sett hela sin omgivning håller boken en ton som närmast kan beskrivas som pragmatisk eller nästan humoristisk.

Boken är en av de bättre jag läst på länge, men saknar det lilla extra, det som gör att jag vill veta vad som händer sen. Jag ger en fyra.

Böcker, böcker, böcker

2009-05-01T16:03:00.003+02:00

En nylanserad sajt har fått mig att inse hur mycket jag älskar böcker, eller kanske snarare att läsa dem. Siten i fråga är boktipset.nu, och jag har sedan i söndags letat och letat efter böcker jag någon, eller några eller många gånger har läst. Det är så jäkla kul! Jag har nu en bokhylla på ungefär 650 böcker upplagd på min profil. Lycka! Redan i onsdags lade jag upp mitt första (och kanske sista?) blogginlägg på Fröken Johanssons bokblogg. Om "Grundläggande genetik" av Mikael Fant. Till att börja med tänker jag dubbelblogga, här och på bokbloggen, sen får jag se hur jag känner. Hur som helst, skönlitteratur är det bästa som finns. I alla fall toppar det listan tillsammans med choklad, vitlök, te och katter.

Betygshets på hög nivå

2009-03-16T19:00:00.004+01:00

När jag började läsa på universitet för snart fem år sedan var jag fast besluten att göra bra ifrån mig. "Det finns omtentor, men inga omfester" var ett uttryck som jag bestämt rynkade på näsan åt (och vissa saker ändrar sig visst aldrig). Att göra bra ifrån mig, var något jag utgick från skulle leda till bra betyg.

När de inte blev fullt så bra som jag förväntat mig kände jag mig dock inte direkt krossad, som miljövetare var det inte rimligt att utgå ifrån att det var mina betyg som skulle ge mig drömjobbet, snarare mitt engagemang och mina ämneskunskaper. Vilka bevisades av att jag klarat mina kurser, för seriöst, har man klarat en kurs med godkänt betyg innebär det väl att man har de kunskaper som krävs?

När jag väl bestämt mig för att byta bana till juridik, och insett att de betyg jag fick (lååångt innan jag faktiskt börjat) eventuellt, till och med sannolikt, skulle ha betydelse för min framtida karriär kunde jag väl hänga på. Se till att läsa kurslitteraturen, förbereda mig inför föreläsningar (!) och övningar, lägga in en extra växel vid skriftliga övningar.

Vad jag däremot inte vill hänga med på är poängjakten, "kommer det här på tentan?"-tjatet, och framför allt inte "jag vet inte riktigt svaret på det, men eftersom den lagen ligger utanför kursfordran så behöver du inte oroa dig för det"-svaret. Det känns lite tragiskt att en stor del av att läsa juridik är att dra slutsatser utifrån vilka lagar som kommer på tentan. DEt kommer knappast vara så det är i framtiden trots allt.

Jag menar inte att poänger är att alla gränserna ska vara helt flytande, och att man ska ha stenkoll på alla möjliga lagar som finns, men att lära sig genom uteslutningsmetoden känns lite ...slappt?

Jag vill inte lära mig saker för att någon säger till mig att göra det. Jag vill verkligen inte att mina lärare ska behöva motivera mig med belöningar i form av poäng eller locka med höga framtida löner. Jag vill inte heller ha lärare som tror att det är vad juridikstuderande behöver för att komma igång. Jag vill i stället ha lärare som kan visa varför jag kommer att behöva lära mig trista paragrafer om ansvarssubjekt eller veta vad lojalitetsprincipen är för något i min framtida yrkesverksamhet, eller helt enkelt visa vad som är så spännande. Kanske inte det lättaste varje gång. Men det är vad jag vill.

Juridicum - round 2

2009-03-14T16:18:00.002+01:00

Efter att ha läst nästan två månader på juristutbildningen har jag börjat trivas. Det beror förmodligen på följande:

Jag kan numera nästan alltid sätta mig bredvid någon jag har pratat med tidigare, och det vid flera tillfällen. Dessutom har jag i vissa fall kommit över mina fördomar om folk och lyckats börja gilla dem som personer. På ett ytligt plan.
Jag har upptäckt att jag har en talang för att analysera rättsfall, att läsa ett fall, och omgående hitta kärnan i resonemangen.
Jag vill alltid ta del i diskussionerna, även om jag tycker att poängen är totalt ointressant, och när jag vet att jag aldrig i mitt liv vill jobba med det.
Vid inledningen av alla uppgifter känner jag tämligen omedelbart att jag vill sätta igång med arbetet direkt och att jag kommer göra ett riktigt bra jobb.
Jag har fått känslan av att mina kursare tycker att jag är rätt duktig.
Jag har kommit igång med pluggandet, vilket jag nog inte gjort på fler än tre kurser någonsin. Den här veckan är jag nog uppe i närmare 35 timmar redan.

Nackdelar med den här kursen är dock det eviga dåliga samvetet de gånger jag faktiskt inte pluggar, att jag inte hinner göra något utom att plugga och jobba, och att böckerna till kursen är så förbaskat tråkiga. För att tala om att jag ligger kanske fyra böcker efter. Och till det här mitt krav på mig själv att prestera så mycket, AB längs hela linjen, annars går karriären åt helsike. Betygshets är så högstadium eller gymnasium, men här är jag, prestations- och tävlingsinriktad, och faller ner i gropen om och om igen.

Trots det känner jag en viss tillförsikt för mitt kommande arbetsliv. Jag är rätt duktig ändå.

Annabröd

2009-01-25T19:29:00.003+01:00

Jag har bakat mycket bröd under den gångna veckan. Många har frågat hur jag gör för att fixa sånt fantastiskt bröd. det är inte så svårt! Träna i tio år eller så, så kommer ni utan problem kunna göra gott bröd efter. Eller stjäl mitt recept, det är lättare så. Även om det strängt taget egentligen inte är ett recept jag använder(man är tvungen att säga sånt för att få andra att förstå att man är närapå ett proffs).

Annabröd
ca 20 (kanske?) frallor
Ungefärlig baktid: 4 timmar, men du måste inte hålla på aktivt med den hela tiden, men att kunna vara hemma hela tiden är rätt bra. Du kan till exempel tvätta på samma gång. Det är praktiskt.

½ l hett vatten
2 dl solrosfrön
1 dl linfrön
1 dl sesamfrön
1 dl rågkross
2 dl kruskakli
2 dl grovt rågmjöl
2 tsk salt
2 dl fingervarmt vatten
25 g (½ pkt) jäst
1 l vetemjöl

Börja med att blanda solros-, lin- och sesamfrön, rågkross och kruska-/havre-/vetekli och salt. du kan även spara saltet till senare. Gör som du vill. Häll över det varma vattnet, och se till att det blandas ordentligt med torrvarorna. Täck röran och låt det stå 1-2 timmar.

När kletet är klarskållat, rör ut jästen med vattnet. Ett tips är att tillsätta saltet i den här fasen, av någon anledning brukar salt på kanske 5 minuter göra jäst till en äcklig smet som löser sig i vatten. när jästen och vattnet är en hyfsat homogen röra, tillsätt till fröröran och häll sedan i vetemjölet lite i taget tills degen känns bra. Den bör vara ganska fast, men rätt kletig. Vanligtvis gäller att ju kletigare deg --> desto mjukare bröd. Nackdelen är att kletig deg är väldigt kletig. När du är nöjd med konsistensen, låt den jäsa i en timme, baka ut till frallor, kanske 20 st, eller så många du vill i den storleken du vill att den ska ha. Jag brukar ha frallor som har kanske 7 cm i diameter, och som är 4-5 cm höga. Mamma gillar inte när de är större. Låt frallorna jäsa i ytterligare en halvtimme och grädda i 225-250 grader celsius i mitten, eller strax över i en kvart eller så. Om de börjar se för mörka ut, ta ut dem innan dess, och sätt in nästa plåt något längre ner i ugnen. Ät några av dem när de är varma, låt de andra svalna på ett galler under en handduk. om du tycker att ytan på brödet är för mjukt, låt bli handduken, om det är för hårt, pensla vatten.

Engagemangfritt år

2009-01-25T18:59:00.003+01:00

JAg har nu klarat av nästan en tredjedel av mitt engagemangsfria år. Jag är inte ideellt engagerad någonstans. Nästan. Jag jobbar lite gratis på min arbetsplats med uppgifter utanför mitt arbetsområde. Men i alla fall.

Att inte vara ideellt engagerad är något som innebär en hel del extra tid. Tid att ta hand om sig själv, att plugga, att göra saker som vanligtvis ger mig dåligt samvete eftersom det inte är direkt nyttigt. Att inte ägna sig åt nyttiga saker hela tiden ger mig lite perspektiv, och får mig att inse att det inte är särskilt nyttigt att bara göra nytta. Något som sannolikt är uppenbart för alla i ens omgivning inklusive de som ser saker på samma sätt. Oräkneliga gånger har man rått sina (vanligtvis kvinnliga) vänner att ta ledigt, försökt förklara att jorden inte kommer gå under om de tar någon timme ledigt från studier, debattartikelskrivande, säger nej till några timmar extra på sitt jobb; och oräkneliga gånger har man fått samma råd själv. Något som man inte ett ögonblick håller med om; hur kan någon annan förstå ens egen situation bättre än man gör själv?

Men samtidigt är engagemang något som är beroendeframkallande. Har man ingenstans att kanalisera sitt engagemang så fyller man sin tid med något annat. Jag är personligen inte engagerad i något. Utom Folkets Bio. Och att få AB på min kurs (ska man ha notarietjänst så måste man), att ta mig iväg och träna åtminstone en gång i veckan. Helst fyra. Dessutom, eftersom jag har så mycket tid och är så intresserad av allt, och gillar att sjunga, så finns det verkligen något som hindrar mig från att börja sjunga i nationskör igen? Och eftersom jag har så mycket tid kan jag faktiskt baka allt mitt bröd igen också. det är ju så mycket godare. Och billigare säger de!

Nog för att jag inte har så mycket tid efter allt det här, och nog för att stress och engagemang är en livsstil, men nu handlar det om mina mål, och det är jag som bestämmer om jag ska nå upp till dem. Nästan alla mål handlar om att ge mig bättre livskvalitet. Och ett års timeout från miljöpartiet och kringorganisationer innebär en andningspaus, och kanske en möjlighet att komma på vad jag faktiskt vill göra inom politiken, om något alls. Och det innebär att jag kanske inte ger upp totalt. Det ni!

Ingerfärasnittar

2009-01-21T09:06:00.003+01:00

Höstens och vinterns tora last är ingefärasnittar, kolakakor medmassa ingefära. Många har önskat sig receptet, vilket egentligen knappt behövs, allt som krävs är en internetuppkoppling en ugn och ingredienser.

Men i alla fall:

Annas ingefärakakor (många)

100 g margarin
1 dl socker
1 msk sirap
2,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 msk torkad ingefära

ugnen ska vara på 175 grader. blanda alla ingedienser på en gång, rulla till längder, tjocklek beroende på hur bredaman vill att längderna ska vara när man plockar ut kakorna ur ungnen. Rullarna kan ha en diameter på kanske 2 cm eller strax över för decimeterbreda längder efter gräddning.

Grädda 12 minuter, eller när ni köänner att färgen är tilltalande. ta ut kakorna och skär medan kakorna är varma, annars blir de för hårda och extremt smuliga.

Nu finns inga ursäkter för att inte plugga längre.

Jobb är jobbigt

2008-12-19T19:11:00.003+01:00

Jag hatar att söka jobb. Redan börjar jag oroa mig för sommarjobb, att jag inte ska kunna försörja mig, och därför vara tvungen att gå back en massa under hela sommaren. En mycket bra sak med att ha ett vanligt jobb är att man inte behöver oroa sig för pengar, och till och med får betald semester. Jag har ett perfekt extrajobb som jag trivs bra med. Problemet är att det inte riktigt täcker det behov jag har av pengar på sommaren. 25 % under terminerna i all ära, men det finns knappast arbetsuppgifter för mig att upprätthålla ens det under sommarmånaderna.

Då är frågan var man kan få sommarjobb. Till att börja med är det kanske en god idé att fråga min nuvarande arbetsgivare om det finns något jag kan göra i sommar mer än det jag gör nu, för att fylla på lite. Om inte kanske jag ska utnyttja min nästanexamen i miljövetenskap för att få något dataregistreringsjobb på länsstyrelser, miljöförvaltningar eller så, eller för enklare uppgifter på konsultföretag.

Skulle det bli svårt finns numera alternativet skräpjobb i Bergen. Storasyster har en enormt dyr lägenhet i Bergen, och staden SKRIKER efter svenskar som kan jobba där tycks det som. Lönenivån är betydligt högre än här, det är vackert i omgivningen, och har man bara en bra regnkappa så kan det säkert funka. De har dessutom väldigt fina klänningar till salu i många affärer, något som är ett stort plus i min bok.

Ett annat spår är advokatbyråer, att jobba med enklare administration eller att skriva protokoll som är välformulerade och ser prydliga ut, vilket ibland kräver en viss insikt i juridiskt språk. Inbillar jag mig. Ett ytterligare alternativ är ett tidigt kandidatexjobb, eller, Maxi. Det senare känns dock en aning gjort, och definitivt en aning underbetalt.

Snälla, ge mig ett jobb(saker som jag ber om på min blogg brukar vanligtvis levereras på ett eller annat sätt)!

Dö snö

2008-11-24T13:45:00.003+01:00

Jag kommer att dö. Jag kommer att dö snart. Jag fryser ihjäl, det är så kallt. Det sägs att det är köldrekord i Lund, har ingen aning om det stämmer, men det är kallt. Det är snö. Det är halt. Mina stackars händer är som pergament. Jag hatar vintern! Hatar! Hatar!

(Synd om mig)

Så här ser jag ut idag. jag sitter inomhus med mössa, halsduk och vinterkappa för att inte frysa ihjäl. Det finns en risk. En överhängande risk. Om två timmar ska jag träna, då kanske jag blir lite varm.

Remake

2008-11-17T19:24:00.003+01:00

LKF är i alla fall något snabbare än Stena när det kommer till renovationer. Jag har beställt nytt köksgolv, ommålning av skåpen och omtapetsering i kök och rum. Plus ny kyl och frys samt spis. Tidigare idag ringde de och bokade tid för att sätta in nya vitvaror på onsdag. I slutet av veckan ska de börja tapetsera rummet. Jag hoppas att allt är klart tills inflyttningsfesten bara.

och rummet

2008-11-12T10:15:00.005+01:00

Rummet är där jag sover, och inte så mycket annat. Städar ställer fram saker mest hittills. Det ska tapetseras om, tack och lov ska idag lämna inunderhållslappen. Andra saker som ska göraas i lägenheten är omtapetsering av kök, målning av skåp och inläggning av nytt golv. En trevlig bonus är ny spis och kyl/frys. Jag hoppas verkligen de kan göra saker ett rum i taget, hur det annars skulle funka övergår mitt förstånd. Completely fascinating, 'ey?

Mor och far var på besök med mina cirka elva kassar från IKEA. Mamma hade sin kamera med sig. Jag passade på att ta det mycket smickrande kortet ovan. Mamma är inte så lång. Och dessutom glömde hon sin kamera, något jag ivrigt utnyttjar.

Ovan kan man se en byrå, två tavlor lutade mot väggen, en piedestal, ett blombord i 50-talsstil, en far och en tavelram, samt ett antal krukväxter.

Innan mor och far kom hit var det nästan ordning. Sedan var det kört.

Kristoffer. Han tycker inte om att fotograferas. Det gäller att ta kort efter kort tills han ger mig ett leende bara för att få mig att sluta. Det här kortet togs igår morse. Då fanns det inga gardiner, och det var allmän röra. Lägg märke till hans smickrande klädsel. Grå, stor tröja och gröna shorts. Jag överväger att hänga på, och se om man kan skapa en trend.

et voilà, här är rummet, i princip klart. I hörnet i min fina Emmafåtölj jag köpte på Upplandsgatan siter Floyd och ser nöjd ut. Madrassen tar en massa plats.

Här kan man se Katten, och nästan hela Madrassen. påslakanseten är inte riktigt matchande, men trevliga var för sig. det randiga örngottet (var kommer det ordet från egentligen?) är försvunnet sen jag glömde det i Stockholm vid Pride förra året.

Ett mörkt kort gånger två på nästan hela väggen i väster. Nån gång kommer det bli kort som tags i dagsljus. Floyd är glad hur som helst. Han knarkar.

Ytterligare ett nästan likadant kort! försök lägga memory med de här bilderna...

slightly different corner. Försöka oss på ett före och efter, eller rättare sagt, efter och före?

Och en bild på mig!! Inte i lägenheten, utan i mitt vanligtvis stökiga föräldrahem.

Floyd igen, han är en linslus som är svår att mäta sig med, hur man än försöker. Även Katten och Holly G. och Överkastet.

Min bokhylla som far målade om innan jag flyttade till Lund. Jag undviker nog att få med bilder på fel delar av hallen.

Säng, sängbord lite Holly G och stringhylla.

Kök

2008-11-12T09:46:00.003+01:00

Det här är mitt kök. Där lagar jag mat, och gör det mesta annat med.

Ovan är jag med en av mina lösningar för en förhoppningsvis mer ordningsam lägenhet.

Ovan är mitt kök, med Floyd, Kristoffers bästis sedan födelsedagen i måndags.

Köket som det såg ut häromdagen, med gamla gardiner

Köket som det ser ut efter att jag bytt gardiner och lagt på en duk på bordet av det tyg som blev över när jag sytt gardinerna.

Spis och sånt. jag överväger en annan lösning för burkarna vid spisen.

Diskbänken med en rad glasburkar. I nedre vänstra hörnet ser man den extra arbetsbänken jag har satt upp.

Mitt system för att hålla ordning i köket. Svarta lådor som är till för återvinning, och gröna för att samla upp saker som inte hör hemma. Och min dator i hörnet.

Kobjerkort

2008-11-12T09:22:00.006+01:00

Idag blir bloggen en fotoblogg.

Här bor jag.

I närheten finns det ett villaområde. En villa har ett lärkträd som är så överväxt av klängväxter att det ser helt bisarrt ut.

Fina hus, ser väldigt brittiska ut tycker jag.

En fin gångtunnel, med klart mumininspirerad konst. Tydligen har man på kommunen kommit fram till att vägtunnlarna är för olycksbådande, och därför dekorerat dem. Den här var tilltalande. Blir jag hemlös vet jag vilken tunnel jag ska bosätta mig i.

Ordning och reda

2008-11-09T10:10:00.003+01:00

Det här var vad jag skulle skriva om. I och med att mor och far dök upp igår fick jag alla mina saker. Bland annat alla lådor, brevfack och snygga tidskriftssamlare. De luktade apa till att börja med, men efter någon timme på balkongen försvann odörerna rätt bra.

Anledningen till att jag skulle ha dessa pinaler beror i stor utsträckning på min totala oförmåga att hålla ordning på en plats jag vistas på mer än två minuter. Rörigt för mig innebär sannolikt totalt kaos för dig.

Jag har åkt ganska mycket tåg den senaste månaden, lite i klass med hur mycket tid jag lade första månaden som förbundssekreterare. Ibland tröttnar jag på att läsa, plugga, se på tv-serier och slösurfa på ett pinsamt långsamt internet. Vid något tillfälle valde jag att börja planera hur jag ska kunna hålla ordning på mitt boende. Till att börja med försökte jag tänka ut vad det egentligen är som gör att den blir stökig. Först och främst är det sannolikt att jag har för mycket saker som ligger över allt. Det är kanske hela grejen med att ha det stökigt i och för sig.

I vilket fall kom jag fram till att mina saker som är överallt mest består av böcker, kläder papper, disk på diskbänken och saker som egentligen inte hör hemma nånstans. och Återvinningstjafs som ligger i påsar i köket och egentligen är skitirriterande. Min insikt ledde fram till två listor (hurra!) över saker jag skulle köpa (!) och en lista över hushållsgöromål som håller efter stök (bläää). Den första har förvånansvärt nog redan avklarats i stor utsträckning, medan den senare inte alls egentligen har kommit fram igen, utom som samtalsämne när jag åt sushi med Ellen, Madde och Mia i fredags.

Jag ska bli en ny och bättre människa!

ny lägenhet IGEN...

2008-11-09T09:49:00.003+01:00

Numera består mitt liv inte så mycket av politik och fika som av att få ordning på den nya lägenheten i Lund som jag mer eller mindre blivit kär i. Jag är nog lite för förtjust i inredning, kläder och att köpa saker. Jag är en dålig miljöpartist.

Igår var mor och far här och gav mig äpplen från mormors trädgård, och mina fem kassar plus stora saker och min fula mintgröna gamla cykel (min nya cykel jag köpte i onsdags är förresten fantastisk, en treväxlad Crescent som är extra ful i rosa och rost, med fungerande fotbroms, och bäst av allt, en dynamo som funkar till både fram- och baklykta. En besökscykel till Kristoffer. Han fyller år i morgon, men det är inte en present, den är min, min, MIN!).

I alla fall, lägenheten börjar bli vettig, snart kanske jag kan ta lite kort och lägga upp, som åtminstone en person från Floda har önskat. Köket börjar se vettigt ut. Där finns min stora röda LACK-bokhylla, mitt gamla köksbord och mitt nya köksbord. Det nya köksbord har sannolikt tjänat betydligt fler år än mitt gamla, det är egentligen ett uppfällbart soffbord från 50-talet eller så i teak. Jag köper det av Leopold, Kristoffers värd (han som är gift med Kristoffers kusin), lite som en tjänst till Mia, Kristoffers lillasyster, som är ute efter förrådsplatsen bordet har tagit upp. Det behöver slipas lite, men är väldigt fint i övrigt. Ett 50-talsinspirerat tyg från IKEA, egentligen tänkt som panelgardin, får agera duk. Det kommer bli fint, så fint. Mitt gamla köksbord, från IKEA, får agera extra bänkyta, något som det är visst brist på i köket i övrigt. På sidan av mitt kylskåp har Kristoffer åstadkommit en del rätt speciella dikter.

Rummet tas till större delen upp av en enorm madrass, i alla fall så länge Kristoffer är här. I övrigt har jag (förutom skriv- och sängbord från, förvånande nog, IKEA) bara nogrannt utvalda ärvda och från antikvitetshandlar köpta möbler. Idag ska jag få upp ett gäng hyllor, tavlor och sånt, och sedan är lägenheten nästan fit for fight. Kort kommer upp inom kort Magnus.

Det här var inte alls vad jag skulle skriva om!

Tomatmeddelanden

2008-11-05T12:35:00.002+01:00

Jag packar upp mina torrvaror och konservburkar. På paketen med krossade tomater kan jag läsa

Månggifte is the shit!

och

Goosapågar behöver näring & skånsk mylla

Bizarro Kristoffer.

Ett fullständigt kaos

2008-11-03T22:10:00.003+01:00

Ytterligare ett inlägg från min sida som varken rör finanskris eller presidentval.

Är äntligen i lägenheten i Lund. Den ser ut som hej kom och hjälp mig. Gör gärna det förresten. Kom och hjälp mig. Inget är uppackat, och eftersom det är ungefär tre veckor sen jag packade ner allt har jag dålig koll på var allt finns.

Men i alla fall, det är väldigt skönt att vara här. Under veckan lär allt möjligt onödigt, och annat mer användbart packas upp.

Nu tänker jag packa ner mig i min säng, ska upp på kemiföreläsning vid kvart över åtta imorgon.

Sammanfattningstävling

2008-10-30T10:05:00.004+01:00

Istället för att göra sånt jag borde ägna mig åt, typ förbereda mig inför kemikursen jag börjar om några dagar eller göra klart Kino- och Södranschemat för november, känner jag mig lockad att hitta på massa annat.

En tanke jag har, och länge har haft, är att börja skriva skräpnoveller för kvalitetstidskrifter typ Hemmets Veckotidning, Allers och Ica Kuriren. Det sägs löna sig bra, och kräver sannolikt inte lika mycket tanke som Harlequinnoveller, det vill säga, det tar sannolikt mindre tid att skriva dem, och man slipper all fördjupning av karaktärerna.

Men för att komma igång behövs en grund. Eftersom jag inte orkar tänka själv vill jag be er om hjälp. Skriv en sammanfattning på max 3 meningar som ska broderas ut till en svennenormativ novell på ungefär 3 sidor text i times new roman 10p, och vara publicerbar i en tidning för framför allt kvinnor i övre medelåldern och uppåt. Sammanfattningarna får pluspoäng om de låter helt sjuka, men ändå har potential.

No more Fiskis, no more Tanto

2008-10-28T06:39:00.004+01:00

Så var det över. Nu har jag flyttat från Stockholm. Är ännu inte på plats på Kobjer, utan sitter på tåget till mor och far ute i skogen. På vägen till skogen är tanken att min frisyr ska få en välförtjänt uppfräschning.

Flytten i helgen gick mycket bra, trots Kristoffers underliga sjukdom och trista parkeringsmänniskor i Fisksätra. Rara Magnus och fantastiskt långa Tomas och tidiga Linda gjorde att flytten från Fisksätra gick smidigt(ett hett tips om du någonsin ska flytta in eller ut ur Fisksätra, låna en vagn, den gör allt så oerhört mycket enklare). I Lund ställde lillasyster Kanin, Ellen och Madde upp och bar saker in i lägenheten, trots att vi inte var framme förrän strax före tio på kvällen. Det tog strax över en halvtimme, så det var sjukt effektivt av dem. Lägenheten var dessutom finare än jag kom ihåg, så nu är jag lite kär i den.

I alla fall, Stockholm, nu är jag borta. Hurra, hurra hurra! Sannolikt hälsar jag på nån gång under januari nästa år, ha det fint så länge.

korkad bror

2008-10-22T15:38:00.002+02:00

Min bror är helt flummig. Han har uppenbarligen inte haft en aning om vad jag har läst från 2004 och framåt. så får det inte gå till. Idag kastade han ur sig nån kommentar om att jag borde ha koll " som har läst kulturgeografi och sånt". När jag frågade vad han trodde att jag hade läst visst han inte. "Lösa miljökurser och sånt" Humpf! Det är han som är en flummig bäver som läser samhällsvetenskaplig miljövetenskap som han aldrig kommer få jobb på, inte jag.

Lägenhet

2008-10-17T20:51:00.003+02:00

Jag har fått lägenhet i Lund, så om en vecka blir det flytt söderut. Lägenheten är en etta på 37 kvadrat med ett riktigt kök, balkong och klädkammare. Badrummet är mycket litet och kompakt (vilket är positivt, mer plats till vettigheter) på Kobjer, en stadsdel som jag först i somras lärde mig det rätta uttalet till, något Kristoffer aldrig kommer att upphöra mobba mig för, onda människa.

Nu har för övrigt mitt friår från Miljöpartiet och kringorganisationer börjat, och jag ägnar all min tid åt min pojkvän, inte, han bor i nån jävla håla på östkusten. Vad jag faktiskt ägnar min tid åt är att plugga, socializing, flytta och jobba för Folkets Bio i Lund, ett härligt konkret arbete med härligt valfria tider och härlig timlön.

Den nya pojkvännen

2008-10-10T10:31:00.002+02:00

Kom upp från Lund igår, kom till Södra station strax innan Kristoffer, och när han kom kände jag inte igen honom. Han hade klippt sig, och i övrigt bara kläder som jag varit med och köpt, en skjorta(!), en snygg jacka och hyfsade jeans. Inte vad jag väntat mig.

Tydligen har han gjort stor succé på kansliet. Nu ska han köpa ytterligare en skjorta och alltid ha dem på jobbet. Uppenbarligen är han mer angelägen om att imponera på sin nya chef än på mig...

Extrajobb

2008-09-30T12:15:00.002+02:00

Saker börjar falla på plats. Jag har senaste två veckorna slutat jobbet, kommit igenom större delen av min första GIS-kurs, skrivit in mig på två kemikurser och fick idag, som kronan på verket, extrajobb på Folkets bio i Lund. Ringde upp för att säga att jag flyttar ner nu, och att jag gärna kör lite film då och då. Då frågade Fredrik om jag kanske var intresserad av att jobba extra lite som typ föreningssekreterare. Jag accepterade, och nu har jag jobb. Lär inte bli mycket tid för fritid framöver, den saken är klar. Å andra sidan kan jag kanske äta en glass då och då nu.

Det står en lampa ibland

2008-08-18T17:30:00.002+02:00

Jag fick ett brev idag, eller rättare sagt ett kuvert. Det var tomt. På baksidan står det

"Det står en lampa ibland"

Jag är lite osäker på referensen. Men det är väldigt bekant. Handstilen är också bekant, men jag är inte helt 100 på vem det är. Kuvertet är stämplat i Göteborg. Men i alla fall, nu är det dags att googla fram vad det handlar om, så kanske jag så småningom kan lista ut vem som skickat det.

Mammas pennfack

2008-08-18T11:19:00.003+02:00

Min mor är på besök i Stockholm. Igår var vi på akademibokhandeln och köpte en massa pocketböcker och så tittade vi på massa fina saker på Nationalmuseum.

En plan mor hade när hon kom till storstaden var att köpa ett pennfack. Rött skulle det vara. Hon övergav denna idé när vi hittade ett trevligt pennfack på bokhandeln. Kanske inte elegans som sitt största ledord, men ganska kul. Rosa och turkosblått med en rosa tecknad kanin och texten:

"Make the stupid people shut up"

Det var märkligt tilltalande. Här är en bild.

Blåbär

2008-08-11T16:22:00.002+02:00

Jag plockade blåbär igår. Det finns knappast någon större mängd bär, men jag kände mig duktig. Nu ska jag bjuda ett ex-rör boende i Fisksätra att på blåbärskaka.

Dessutom testade jag att träna igår. Nu har jag ack så ont. Jag lär mig aldrig.

Planering av mitt nya liv

2008-08-10T19:56:00.005+02:00

För närvarande försöker jag planera mitt nya liv, mitt liv som före detta förbundssekreterare och Stockholmsbo. Det är lite spännande. Framför allt flytten till Lund känns lockande, förutom den lilla detaljen att jag inte vet när jag får ned Kristoffer. Innan jul vore skönt. Planen just nu är att han ska komma ned varannan helg eller så.

Jag har redan gjort en plan för hur ekonomin ska se ut, vilka utgifter somjag ska använda studiemedel till och vilka jag ska använda mina surt förvärvade sparade kronor till. Söker lite extrajobb med, med mina referenser tror jag inte att det är omöjligt. Får jag inte det blir det nog lite knappt dock, och om två år lär jag vara helt pank. Men jag jobbar på att undvika den situationen.

Jag har tjuvstartat med pluggandet. Försöker läsa några sidor GIS, geografiska informationssystem, varje dag.Det är vad hösten efter 30 september (more likely 27 septemnber) ska läggas på. Det är rätt kul än så länge. I vår är det dags för juridik igen, hurra. Jag kommer vara urgammal jämfört med de flesta andra som är inne på sin andra termin. För första gången börjar jag få känningar av åldersnoja.

En annan sak jag tänkte göra i höst är att börja träna på riktigt. Simma och jogga och kanske till och med ett kort på Gerdahallen. Om jag inte har några lektioner och kanske inte ens ett jobb att gå till minskar min möjlighet att komma med ursäkter angående träning (typ: jag har inte tid, jag hinner inte idag, jag är upptagen), och enbart "jag vill inte" blir kvar. Kristoffer Ligger för närvarande på golvet och sprattlar fram ett träningsschema för mig. Han är duktig. Det är mycket sannolikt att hans schema är helt bortkastat. Även om han ritar fina streckgubbefigurer.

En annan del av mitt framtida liv är mitt dagsschema jag tänker ha. Idag är jag pinsamt dålig på att få något gjort. Jag fastnar så lätt i en bok eller i Buffy eller i vad som helst som innebär att jag slipper plugga. Men nu ska jag göra veckoscheman för mig själv. De ska innehålla pluggande, socialt liv, matlagning, städning (bläää), diskning (en syssla jag kommer tvingas återuppta när Kristoffer inte finns i närheten) nöje och allt, allt, allt. Jag kommer bli fantastiskt duktig.

Det är roligt att planera. Så väldigt mycket roligare än att genomföra det man planerat. Jag lägger onödigt mycket tid på att planera. Planering innebär nämligen att man kan skjuta på genomförandet en liten stund till.

Helg i Lund

2008-04-30T18:41:00.002+02:00

För första gången på någon månad ska jag till Lund. Jag kan om jag vill sannolikt gå och titta på elden i Stadsparken, men jag känner mig inte så lockad av den medföljande stanken av urin och öl. Eller ens att se hur mycket skräp det är i år.

Har verkligen saknat Lund i vår. När jag är där måste jag se till att göra följande saker:

- Kolla om det finns några körsbärsträd som fortfarande blommar vid Eden.
- Äta glass på Per Tutti
- Äta billig falafel
- Gå minst 14 000 steg om dagen
- Sova till nio varenda morgon
- Gå på bio på Kino eller Södran. Eller både och.
- Hälsa på Linn på Mp Lunds kansli.
- Fika på Ariman (jag lär hamna där oavsett vad jag egentligen önskar)

Lägenhet

2008-04-21T21:34:00.002+02:00

Glömde att fylla i hur min lägenhetsvisning gick förresten(i Fisksätra). Den gick bra. Jag fick inte lägenheten, men min entusiasm var tydligen så imponerande att jag fick erbjudande om en annan likadan lägenhet som kostade några hunda mindre. Jag sa inte nej.

Lägenheten är i alla fall en ganska stor etta och ligger i Fisksätra (Fiskis, kill me när jag börjar säga så). Fisksätra ligger förvånansvärt nog i närheten av vattnet. Det finns badplatser och en "marina". Det låter snofsigt tycker jag. Man åker Saltsjöbanan från Slussen (där jag turligt nog arbetar) i lite mer än en kvart, och då får man se en massa landsbygd och vatten och träd på vägen. Det känns bra på ett lite störande sätt.

I alla fall, från början var tanken att jag skulle flytta in i början av juni, men nu ser det ut att kunna bli i maj redan. I morgon ska jag ut och titta på tapet till rummet. De kanske ska kakla badrummet med. plus att de ska måla i hallen och i köket. Flyttar in när det är klart tror jag. Sen ska jag sitta på min stora fina balkong och odla kryddor och sticka och se på Gilmore Girls och Buffy.

Nationalmuseum

2008-04-20T21:32:00.002+02:00

Åter är det dags för någon slags inlägg här. Idag har jag ägnat mig åt en massa vettiga saker:

1. Sett Ed Wood, Tim Burtons film om filmskaparen med just det namnet. Jag känner mig lite nyfiken på att se "Plan 9 from outer space", hans mest kända film, mest för att se hur dålig den kan vara.

2. Bakat bullar. De blev goda.

3. Cyklat. Har börjat komma igång att cykla på riktigt nu, jag tror att jag kan spara in i alla fall ett månadskort.

4. Varit på Nationalmuseum med Hanna på Henri de Toulouse-Lautrecutställning. Den var imponerande. Snart är det dags att på riktigt komma igång med boken om honom som jag fått låna av Hanna.

5. Startat min dator. Kanske inte låter så imponerande för den oinsatte, men som jag gnällde över i fredags för herr Mårtensson, herr Melin och fröken Ivanovic så har min dator inte gått att starta på över tre månader. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, vågar jag stänga av den innan jag hunnit ta backup på alla mina filer?

På hela taget har dagen varit mycket bra.

Galen vecka

2008-02-28T22:56:00.002+01:00

Nästa vecka ska jag jobba precis hela tiden. Vi har kansliet stängt för service under hela veckan, men det innebär inte att vi inte kommer jobba. I stället ska vi få ordning på allt det där som blir liggande, vi ska lägga upp ordentliga rutiner, få ordning på arkiveringen, börja på handlingsplaner och se till att svara på den där fördjupade ansökan för statsbidrag som Ungdomsstyrelsen (som uppenbarligen anser att det bästa man kan använda de pengar de delar ut till ungdomsförbund är att anställa personal som måste lägga orimligt stor del av sin arbetstid på att ansöka om pengar från dem, och svara på frågor från dem) skickade häromdagen. Och så vidare. Förhoppningsvis kommer Stängda Veckan leda till att vi kan ge mycket bättre service resten av året.

Men i alla fall. Stängda veckan är bara måndag-fredag, och bara på den tid som vi skulle svarat i telefon och på mejl i alla fall. Min fredag ska avslutas med tackmiddag med GU Värmland som ställde upp med funktionärer och festplanering till RÅM. Efter middagen blir jag kvar i Karlstad över natten, och åker sedabn vidare till Avesta där GU Gävle-Dala har PIGG-kurs och berättar lite om hur Grön Ungdom fungerar och hänger lite. På kvällen ska jag tillbaks till Stockholm för lite sömn (det behöver jag då och då, oftast, hela tiden) och sedan ska jag vidare till Lund, lyckans förlovade land. I Lund har GU Skåne årsmöte, och där har jag ombetts vara ordförande.

Mycket roligt och mycket jobb.

Bostad tack?

2008-02-28T22:49:00.003+01:00

Det ser ut som om det börjar gå framåt lite i mitt bostadssökande, jag har de senaste tre dagarna fått exakt två kallelser till lägenhetsvisningar mer än jag någonsin fått förut. Jag har alltså fått två kallelser. Jag ska på söndag till Tensta för att kolla några nybyggda lägenheter, och på måndag till Fisksätra för att se på en lägenhet där. Tills nu har hela bostadssökandegrejen känts ganska hopplös, men nu börjar jag se något ljusare på situationen. Att få gå på visning är i alla fall ett första steg mot någon egen stans att bo.

Men i alla fall, råkar ni känna till någon med en lägenhet i Stockholm som önskar hyra ut i andra hand till en ganska snäll och pålitlig förbundssekreterare som är mycket noga med att betala sin hyra i tid så vet ni vem ni kan tipsa om.

Lund, Sverige och världen

2008-02-01T21:12:00.000+01:00

Jag har bott i Stockholm i fem månader, och har fortfarande inte bytt motto, eller vad man kallar den lilla raden under namnet på min blogg. Jag borde ha nåt roligare. Typ "En pseudoskåning i exil" eller nåt. Förresten fick jag en skånsk-svensk-dansk ordbok i julklapp från en äkta skåning. Det kändes fantastiskt.

Idag fick jag svar på ett mejl som jag skickade i ren desperation till juridicum i Lund för några dagar sedan. De sa att det var helt ok för mig att söka in igen om nåt år och att jag då kunde tillgodoräkna mig första terminen. Det känns bra.

Uppdateringar

2008-01-27T09:08:00.000+01:00

Jag är nu lycklig ägare till två cyklar (varav en inte är i min ägo riktigt än, men whatever), men det är inte det enda som är nytt i mitt liv. Jag jobbar dessutom mycket mycket hårt med att hitta någonstans att bo (om du vet nåt, snälla berätta), har börjat läsa en kurs i arbetslivets juridik (det är en massa trååkiga föreläsningar om saker jag redan vet. Än så länge har det varit en tråkig föreläsning), en kurs i GIS (geografiska informationssystem, dah. Jag hoppas att det kan bli en del av min framtida kandidatexamen i miljövetenskap), fått (veta att jag har) en massa hål i tänderna och därför börjat ägna löjliga mängder tid åt min tandhygien, och till slut anmält mig till den kurs som Linda tipsade mig om i kommentarerna i inlägget om motorsågskörkortet. Anneli har redan berättat om det, eftersom hon är betydligt bättre på att blogga än vad jag är.

Köpaköpa!

2008-01-26T23:08:00.000+01:00

Jag har impulshandlat idag. En cykel. Jag känner mig väldigt upplyft av köpet, av någon anledning känns det som om livet här i huvudstaden kan förbättras avsevärt bara för att jag har en cykel. Det kommer gå snabbare och effektivare att förflytta sig, jag kanske kan spara några kronor på tunnelbanan, och dessutom så kan jag försöka övertyga mig själv om att jag rör på mig mer än jag egentligen gör! hurra!

Jag gick förbi en cykelaffär med the darling kanslist, råkade se att de underligt nog hade öppet vid kvart över nio en lördagkväll, såg att de hade rea på cyklar fram tills tisdag, och gjorde ett glatt impulsköp. Cykeln fanns dessvärre inte inne just nu, men jag betalade glatt för den, och kommer få den om två veckor. Hurra, hurra hurra! En cykel! Den var billig. Ny, och kostar 1595 kr. Ingår inga fånigheter som lampor eller lås, men det hade man väl ändå inte fått antar jag.

Den som fanns i affären var blå. Jag funderar på att ringa dem i morgon och höra om jag kan få den i rött i stället.

Studieförbundet Vuxenskolan

2007-12-09T22:08:00.000+01:00

Jag har en ambition att försöka utveckla min sångröst (vissa menar att det finns behov av det), och gick in på Studieförbundet Vuxenskolans hemsida och letade. Eftersom jag inte hittade något direkt vid en sökning fortsatte jag se om det fanns något i Stockholm som kanske inte fastnade i sökningen.

Än så länge har jag hittat minst två väldigt spännande studiecirklar som är intressanta för mig; "Att leva med sköldkörtelsjukdomar-underfunktion". Jag som inte har nån sån körtel borde väl ha en underfunktion om något. Jag skulle kanske kunna visa hur bra man kan ha det trots att man inte har en sköldkörtel? Vara ett gott exempel? Isch. Men något skulle jag nog kunna lära mig. Ödmjukhet om inte annat. Billig är den, 100 kr.

Den andra relevanta heter bara "Dalsland". Känns oerhört relevant. Jag har ingen aning om området jag växt upp i. Dessutom är det gratis. 18:00 på måndagar.
Jag tror inte att det lär bli något med det. Speciellt inte som den började i februari i år.

En annan spännande studiecirkel är "motorsågskörkortet". Det finns åtminstone fem olika studiecirklar i motorsågskörkort. Känns inte helt jag. Vad ska jag med ett motorsågskörkort till? Jag har redan ett symaskinskörkort som jag tog på mellanstadiet, och ett körkort för att köra bil som jag tog när jag var 18. Nån måtta får det vara.

Men sång är det lite värre att hitta. Tre lovande cirklar i Huddinge, dessvärre började de visst i september. Illa.

Anna R. Johansson

2007-11-25T21:52:00.000+01:00

Jag har förresten färgat håret, och den elaka men attraktiva blondinen har försvunnit. Jag är åter rödhårig. Förresten säger den elaka kanslisten att jag ser ut som en gammal disktrasa. Han är en sann charmör.

Att ha ett socialt liv

2007-11-20T15:04:00.000+01:00

När jag flyttade till Stockholm hade jag en massa planer på att se till att ha ett socialt liv som inte var kopplat till Miljöpartiet. det har gått sådär på sin höjd. Jag orkar inte. Jag gräver ned mig i alla Mp-bekantskaper, och känner mig hyfsat nöjd med det, fast känner att mer och mer tankar kretsar runt jobbet.

Att göra på det här sättet ärnog inte så hälsosamt egentligen. Med stor sannolikhet minskar det ganska ordentligt den tid som jag tycker att det är roligt att vara förbundssekreterare.

Det är inte som att plugga, man har inte alltid en känsla av att man borde sitta och läsa något, men samtidigt vandrar tankarna ofta till jobbet och saker som är anknutna till jobbet. Det är naturligtvis något som förstärks om man har en bekantskapskrets som är anknutna till ens jobb. De man arbetar med har förståelse för problem man stöter på, men samtidigt tvingar de en inte att tänka på något annat när man väl är ledig.

Så det här är kanske mitt första steg mot att jobba på mitt sociala liv utanför Grön Ungdom och Miljöpartiet sedan flytten till Stockholm. Jag har insett att min något begränsade bekantskapskrets kan leda till problem, nu gäller det alltså att göra något åt saken. Frågan är då hur man lär känna människor. Tidigare har jag lärt känna folk framför allt på två sätt; genom att gå i skolan med dem, eller genom att engagera mig i en förening med andra. Kanske har jag i viss mån lärt känna människor genom andra vänner, men de flesta av mina kompisar är nog i de två första kategorierna.

Skola, är det en lösning? Just nu jobbar jag heltid. Visserligen har jag hittat några kurser på deltid som jag sökt in på, men eftersom det är så lite schemalagd tid när man pluggar deltids- och kvällskurser (och framför allt så lite tid åt raster och att luncha ihop) är det inte något direkt effektivt sätt att hitta nya bekantskaper på.

Föreningar har jag funderat en del på. Är det en lösning? förmodligen kan det vara en god idé. Det som gäller är att hitta föreningar som inte innehåller alltför mycket miljöpartister. Nackdelen med föreningar är att jag är styrelseknarkare. När någon frågar mig om jag är intresserad av en styrelse så tänker jag oftast: hmmm... Ja, det låter ju rätt trevligt. Och visserligen har jag inte tid, men kanske... Och vad roligt att de vill att jag ska vara med. Och så säger jag att jag nog helst inte vill, att jag inte hinner, men om de inte hittar någon annan, så kanske... Sedan sitter jag plötsligt med femton uppdrag som jag egentligen inte hinner med.

Men det får nog bli alternativ två, föreningsarbete. Amnesty har nån grej om några dagar, kanske kunde det vara något.

Träna

2007-11-07T17:57:00.000+01:00

Igår pratade jag och fröken Rannamaa om att GU:s förbundssekreterare i allmänhet tycks ha lite problem med sina kropper, ont här och där och så vidare. I alla fall när det gäller mig handlar det nog om att jag är jäkligt otränad.

Senaste månaderna har jag undvikit att träna med ursäkten att jag glömde min baddräkt på badhuset, och att det känns oerhört irriterande att gå till badhuset i mening att träna och fråga efter min baddräkt, bara för att få veta att om man inte håller ordning på sina saker så får man faktiskt skylla sig själv. Och så har jag inte kunnat jogga eftersom det är alldeles för kallt ute, och jag har faktiskt inte några träningskläder för att jogga på vintern och den här månaden har jag absolut inte råd att skaffa några kläder.

Ett gäng totalt värdelösa ursäkter. Idag bestämde jag mig för att införskaffa träningskläder, och efter 45 minuter på Stadium och Intersport har jag både baddräkt, underställ och överdragskläder. Nu kan inget hindra mig från att bli fit som en elitgymnast. Utom möjligtvis min grundläggande dåliga kroppsbyggnad (skinn, senor och ben), och framför allt min lättja.

Jobba och Buffy

2007-11-06T20:57:00.000+01:00

Nu är jag då åter i Stockholm och på jobbet. två arbetsdagar har jag hunnit med. Det är förvånansvärt skönt att vara tillbaks på jobbet. Jag uppskattar rutinen på något vis, och stämningen på kansliet är bra.

Jag ser en väldig massa på Buffy. Buffy is the new black i min värld. Jag gillar Buffy, eller i alla fall serien i helhet. Visst är det en del våldsromantik, men jag är inte helt avigt inställd till sån, om jag ska vara helt ärlig. Men i alla fall, Buffy har sina ljusa sidor. Hon är lojal, hyfsat rolig, tuff. Framför allt är hon tuff och självständig. sånt uppskattas.

I övrigt ägnar jag mig åt att laga mat. Mitt liv är spännande. Nej, allvarligt talat, mitt liv är ganska trivsamt. Jag har skönlitteratur, mat för dagen, en kopp te och en massa böcker jag köpte i Skottland. Vad kan man mer begära?

Skånesemester

2007-11-02T17:55:00.000+01:00

Har nu till slut kommit in på den sista etappen av min semester, den som jag spenderar i Sveriges trevligaste del, Skåne. Igår var jag en sväng i Köpenhamn och fortsatte till Malmö där jag drack motsvarande med Anders, Maria, Kristoffer, Karolina, Clara och Fredrik på Sapla. Inne på Sapla satt dessutom Ingrid, Malin och Linda, tre av mina fina miljövetarkursare. De hade med sig Erki, som var en trevlig snubbe som jag kanske inte var riktigt lika snäll mot tillbaks. Dessutom kom Theres senare på kvällen.

Jag saknar att spontant träffa en massa kompisar på en gång. I Stockholm är det en massa jobb för att träffa på någon man inte jobbar med, och än så länge har jag inte ens orkat ta tag i det där. Det enda jag gjort för att lära känna folk är att gå på några grejer med Folkets Bio.

Att leva i en storstad är en rätt ensam och arbetsamt om man ska ha ett socialt liv. Men jag tror att det kommer. Framöver.

Boende tack

2007-10-29T00:54:00.000+01:00

Jag fick en lista med länkar till olika bostadsförmedlingar av Magnus. Väldigt snällt, men jag gjorde misstaget att sedan gå in på Stockholms bostadsförmedlings hemsida. Resultatet var inte direkt upplyftande. Jag lär aldrig få bostad. I och för sig har jag ytterligare ett halvår innan jag verkligen måste få panik, men ändå. Jag vill hemskt gärna bo, det är en sån där grej jag är positivt inställd till. Allt har gått så smidigt hittills, men någon gång måste min tur ta slut.

Det är nog dags att sova nu.

Kombon till London

2007-10-27T22:37:00.000+02:00

Jag är som bekant numera kombo, bor tillsammans med Xiang som är född samma dag som jag. det tycker jag är rätt roligt. I vilket fall är det hans tur att åka till London och hälsa på Linda, vår gemensamma vän. Han skulle åkt igår, men på grund av att planen var vansinnigt överbokade kom han inte med. Han har dock någon slags biljett som gör att han får åka med om det finns plats på ett senare plan, så i morgon ska han åter till Arlanda.

Vi har suttit och spånat på saker som ökar chanserna för att han ska få komma med. Ju längre samtalet löpte, ju mer morbida blev idéerna.

1. Folk försover sig och hinner inte med flyget
2. Folk glömmer vintertiden, försover sig, och tror att de har missat planet trots att de inte gjort det, och skyndar sig inte ut till första planet
3. Folk festar och är bakfulla, och orkar inte med sitt plan.
4. Folk är flygrädda eftersom så många plan har tvingats nödlanda på senare tid.
5. Den femte idén var så morbid att jag inte vill upprepa den av hänsyn till släktingarna till de påkörda pojkarna. Det var inte jag som kläckte idén dock.

Semester igen

2007-10-26T11:34:00.000+02:00

Så nu är det dags för mitt livs första lite längre sammanhängande semester. Det är trevligt. GIck på semester efter miljöpartiets kommun- och landstingsdagar förrförra helgen. Åkte till London och hälsade på Linda i fyra dagar. Vi gick på musikal, och shoppade alldeles för mycket på Camden lock market. Det var roligt. Alldeles för roligt, och jag har mycket mindre pengar kvar än jag tänkt mig. Jag är en dååålig människa. Jag borde verkligen inte vara så förtjust i kläder.

Efter att jag gjort London i fyra dagar åkte jag vidare till Edinburgh, en stad jag tillbringade några veckor i för ett par år sedan. Tanken var att jag skulle spendera några månader, men jag och mina värdar hade en meningsskiljaktighet om ljudnivån på en stereo vid tre på natten som slutade med att jag åkte ut omedelbart. Där såg jag till att bättra på mitt bibliotek i välgörenhetsbutikerna på en gata som byter namn om och om igen (som Stora södergatan i Lund, men kanske oftare) ochjag fick ett antal nya kilon att släpa på hem.

Något jag gillar med Storbritannien är att det finns en massa andrahandsbutiker som säljer böcker överallt. Speciellt Oxfam är bra. man kan hitta tämligen nya titlar, men för en tredjedel av priset för ett nytt exemplar. Jag köpte exempelvis "Friends, lovers chocolate", en bok som inte är fullt så sliskig som den låter, utan snarare en tämligen underhållande och framför allt trevlig deckare som utspelar sig i Edinburgh. Av Alexander McCall Smith, som också skriver om en botswansk kvinnlig dektektiv. Mest underhållande och tilltalande karaktärer. eller kanske karikatyrer? Om det finns en motsvarighet för en varm kopp te och en god kaka till, som inte är too fancy, är det nog Alexander McCall Smiths böcker. Väldigt trevliga, och går ner utan något som helst problem.

Hittade också "A short story of tractors in Ukraina", en bok som jag sett rätt ofta, och känt mig väldigt dragen till, för £2,49 eller så. 30 kr för en nästan ny bok känns ganska ok. sedan köpte jag lite klassiker "Wuthering Heights" och "Villette", samt lite annat skräp. jag gillar böcker. Mycket.

Sista dagen (som spenderades i Glasgow) FICK jag inte spendera mer pengar, eftersom jag totalt misslyckats med att hålla semesterbudgeten. Jag misslyckades med det här ungefär fem minuter efter att jag gått från vandrarhemmet, och passerade FOPP!, en filial av en brittisk (?) skivkedja. När jag gick in hade de nedsatta priser på diverse, och jag hittade tre skivor jag ville ha, en Antony and the Johnsons, en Architecture in Helsinki och en Badly drawn boy. Dessutom spelade de Jens Lekman i högtalarna hela tiden, vilket förvånade mig. hade ingen aning om att han var känd utanför landets gränser.

Bilder från resan blir det inga eftersom min kamera dog innan jag ens kom till London. Men jag köpte två engångskameror, så säg till så visar jag bilderna när och om jag framkallat dem. I vilket fall har jag semester i ytterligare en vecka. Jag ska baka kakor, laga mat, sy gardiner, träffa föräldrarna som är på besök och åka till Skåne. Kanske hinner jag med en sväng till Köpenhamn, så har jag varit i fyra huvudstäder på två veckor.