Jag läste en ledare om kärnkraft i Sydsvenskan idag. Den talade om att man i EU kommit fram till att man ska minska sina utsläpp av koldioxid med 20 %. Lite mindre ambitiöst än resten av världen som borde minska med 30 %, men det fanns det inte direkt nån motivering till. Jag misstänker att den inofficiella motiveringen är ungefär såhär: "om vi genomför seriösa krafttag mot växthuseffekten kommer det att innebära att en hel del människor får ställa om sina liv och skrota sina SUV:ar, och det kommer de inte gilla, och sen kommer de inte att rösta på oss."
Men kärnkraft är alltså den rätta metoden att komma åt klimatförändringarna. Ett annat skäl var säkerheten. "Vad hände", sa man, "när Ryssland bestämde sig för att stänga av oljetransporterna västerut? Energikris, och höga oljepriser. Det här vill vi inte vara med om, så vi skaffar en annan energikälla än rysk olja. Kärnkraft är bra. Oja."
Jag undrar, jag vill minnas att en ganska stor andel av det uran som används i svenska kärnkraftverk bryts (under mycket obehagliga förhållanden för arbetarna, mind you) i Sibirien. Som ligger i Ryssland. Som mycket väl kan bestämma sig för att inte leverera uran till Sverige, vilket de väl har all rätt i världen att inte göra. Och skulle de inte vilja leverera uran är man tillbaks på ruta 1 igen. Energikris och ett eventuellt oljeberoende.
Om vi nu inte vill vara beroende av en allt mer begränsad resurs, varför satsa på en annan resurs som är också är begränsad? Jag fattar inte.
Dessutom är det en fet lögn att kärnkraft är koldioxidneutral. Om man ökade kärnkraftsanvändningen så måste man dessutom bryta mycket mer uran. Och uran har nackdelen att den är väldigt "utspädd" i berget. Man måste alltså koncentrera (anrika) den. Det tar fett mycket energi. Lika mycket energi som man får ut i andra änden ungefär, btw. Och vad använder man för energi för att anrika uran? ja, det finns ju en massa kol att bränna bort, vilket ju leder till koldioxidutsläpp. Sug på den du, energikommissionär!
2007-01-11
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

9 kommentarer:
Dags att påpeka några saker, och rätta några fel :)
För det första, jag tycker att det är underbart att skräcken och det politiska dödläget runt kärnkraft äntligen börjar brytas. Kärnkraft är det enda sätt som jag tror att vi snabbt nog kan stoppa utsläppen av fossila bränslen tillräckligt mycket för att inte få en klimatkatastrof.
För det första. Uran bryts inte alls bara i Sibirien. Det bryts ocks i Kanada och Australien, vilket väl får anses vara ganska välmående i-länder som är välvilligt inställda till oss.
Sedan skriver du att urananrikningen skulle kräva lika mycket energi som man får ut i andra änden, vilket ju såklart inte stämmer, i så fall skulle man inte bygga några kärnkraftverk.
Hursomhaver, hela diskussionen om uran må vara relevant idag, men på sikt är den inte det. Själv tror jag nämligen på Toriumreaktorer. Dessa finns idag och fungerar, men är inte kommersiellt utbyggda, den första kommersiella reaktorn kommer att ställas om till Toriumdrift i Ryssland 2008.
Torium är lättare att bryta än uran, finns ungefär 500 gånger mer av än uran på jorden, samt behöver inte anrikas. Man stoppar in det i reaktorn direkt och kör helt enkelt. (Man behöver fortfarande en liten mängd uran och plutonium, men i långt mindre kvantiteter). Vidare så producerar en toriumreaktor avfall med en halveringstid på runt 500 år (att jämföra med hundratusentals år i våra nuvarande reaktorer). Man kan också stoppa i högaktivt långlivat avfall i processen och få ut samma 500-års-halveringstidsavfall. Många existerande reaktorer kan byggas om till Torimdrift för en ganska billig penning.
Dessutom finns det forskningsreaktorer som har en helt ny reaktordesign där man använder en partikelaccelerator snarare än uran och plutonium som acceleratorer för processen (torium kan inte av sig själva understödja en fissionsprocess).
Fördelen med denna design är flera:
1. Man slipper helt uran och plutonium. Torium hela vägen.
2. Eftersom det är partikelacceleratorn som driver processen, och inte bränslet i sig själv (torium kan som sagt inte av sig själv driva en fissionsprocess, något som uran kan), så eliminerar man risken för härdsmälta. Går processen överstyr stänger man helt enkelt av partikelacceleratorn.
Vi lever i mycket intressanta tider vad gäller kärnkraft, och jag hoppas att fler kan förstå att kärnkraft bara handlar om att få energi ur atomära processer, och att det sätt som används huvudsakligen idag inte är det bästa sättet man kan göra det på.
Vill du läsa mer om Toriumreaktorer så har jag skrivit ett blogginlägg om det här:
http://www.anders.nu/2007/01/318.html
Hej kul med kommentar, jag håller inte med, men mitt långa svar raderades när datorn fick för sig att starta om. Jag skriver mer efter miljönämndsmötet i morgon eller så.
Håller du inte med om att Torium är bättre än Uran? Det vore ju lite märkligt i så fall :)
okej, jag ska försöka bemöta det mesta du skrev. När det gäller torium är jag inte insatt, och jag tycker att 500 år är åt helvete för lång tid det också. Som du säkert vet brukar en halveringstid inte räcka. Tumregeln är att det ska halveras tio gånger för att anses säkert om jag inte helt missminner mig. Det innebär att toriumet blir ofarligt efter 5000 år. Visst är det bättre än en miljöon år, men ärligt talat, om man räknar med att alla i framtiden får barna vid 35 års ålder kan avfallet påverka ungefär 140 generationer i alla fall. Det är för långe för min smak . Hur ska vi vara säkra på att vi kan kommunicera hur farligt avfallet är ens 100 år framåt? vad som helst kan ske, och jag tror inte på att lämna över problem på kommande generationer.
Hur som helst, när det gällde Ryssland, om du ser noga till vad jag skrivit i inlägget så skrev jag faktiskt "en stor del av det uran", och inte allt uran. Jag tycker att analogin fungerar utmärkt, i och med att vi faktiskt inte kan sägas importera all olja från Ryssland heller. Det handlar om att man väljer att satsa på ett fåtal koncentrerade energikällor i stället för flertalet mindre, vilket är riskabelt.
När det gäller insatt energi gentemot den man får ut har vi faktiskt båda lite rätt. Jag har rätt i att det inte är någon särskild vinst i kJ räknat, däremot får man en viss exergivinst. Den är inte så stor att jag anser att den gör värt de risker och problem som kärnkraften ger upphov till. Ett annat skäl till att man bryter uran är väl att det till delar är subventionerat, och därmed inte täcker sina egna kostnader.
När du talar om att vi ska använda kärnkraft för att komma till rätta med koldioxidutsläpp vill jag hänvisa till ljungbergsblogg.blogspot.se som nyligen visade på att kärnkraft är långt ifrån CO2-neutralt. Att övergå till kärnkraft skulle, som jag skrev i mitt ursprungliga inlägg, bara leda till att man någon annanstans, där uranet anrikas, släpper ut mer CO2. Och hur hjälper det till för att hindra växthuseffekten?
Nej, använd hellre ett stort antal mindre energikällor, och framför allt; energieffektivisera samhället. Vi är sjukt slösaktiga med energi.
okej, jag ska försöka bemöta det mesta du skrev. När det gäller torium är jag inte insatt, och jag tycker att 500 år är åt helvete för lång tid det också.
Jag skrev fel, vad det skulle stå är att avfallet endast är farligt i 500 år. Kolla min originalpost på min blogg, samt läs artikeln jag länker till så ser du. Helt enkelt en felformulering från mig här i kommentaren.
Hur som helst, när det gällde Ryssland, om du ser noga till vad jag skrivit i inlägget så skrev jag faktiskt "en stor del av det uran", och inte allt uran. Jag tycker att analogin fungerar utmärkt, i och med att vi faktiskt inte kan sägas importera all olja från Ryssland heller. Det handlar om att man väljer att satsa på ett fåtal koncentrerade energikällor i stället för flertalet mindre, vilket är riskabelt.
Jag tycker absolut att vi skall satsa på många energikällor, att lägga alla ägg i samma korg är dumt. Men jag ser inget motsatsförhållande här, verkligheten är ju den att världens energibehov idag ökar, och även om vi kan byta ut allting mot energisnåla alternativ så kommer fortfarande fattigdomen att fortsätta att minska i världen, vilket tyvärr också för med sig ett ökat energibehov. Jag tror helt enkelt inte att det är realistiskt att stänga av alla kärnkraft och ta bort alla fossila bränslen under en tillräckligt kort tidsrymd för att det skall räcka för att räddad vår miljö. Sedan pratar du ju om uran här, vilket jag som sagt tycker är ett dåligt bränsle för kärnreaktorer. Torium finns i mångt större mängder, och är dessutom lättare att hantera och bryta.
När det gäller insatt energi gentemot den man får ut har vi faktiskt båda lite rätt. Jag har rätt i att det inte är någon särskild vinst i kJ räknat, däremot får man en viss exergivinst. Den är inte så stor att jag anser att den gör värt de risker och problem som kärnkraften ger upphov till. Ett annat skäl till att man bryter uran är väl att det till delar är subventionerat, och därmed inte täcker sina egna kostnader.
Genom att byta till Torium slipper man upparbeta materialet, vilket kommer att förbättra den situationen avsevärt.
När du talar om att vi ska använda kärnkraft för att komma till rätta med koldioxidutsläpp vill jag hänvisa till ljungbergsblogg.blogspot.se som nyligen visade på att kärnkraft är långt ifrån CO2-neutralt.
Den siten verkar inte fungera.
Hursom, jag propagerade inte för kärnkraft mha urandrift, jag propagerade för kärnkraft mha toriumdrift. Bilden blir en helt annan då eftersom hela den energikrävande upparbetningsprocessen försvinner ur ekvationen.
Att övergå till kärnkraft skulle, som jag skrev i mitt ursprungliga inlägg, bara leda till att man någon annanstans, där uranet anrikas, släpper ut mer CO2. Och hur hjälper det till för att hindra växthuseffekten?
Som sagt...
Nej, använd hellre ett stort antal mindre energikällor, och framför allt; energieffektivisera samhället. Vi är sjukt slösaktiga med energi.
Och som jag skrev, vi måste använda ALLA medel som står oss till buds för att få ner koldioxidutsläppen.
Jag noterar att du genomgående i hela ditt svar har använt de vanliga argumenten mot kärnkraft, som baseras på uran som bränsle.
Nu var det ju inte det som mitt inlägg handlade om, utan de möjligheter som Torium ger. Detta är alltså inte teorier, det finns fungerande Toriumreaktorer idag så vi vet att det fungerar.
Så jag väntar fortfarande på svar på mina egentliga frågeställningar, diskussioner om uran är i sammanhanget irellevanta eftersom jag anser att man snabbast möjligt bör ställa om till torium, vilket också var det som min kommentar handlade om.
Jag tror faktiskt jag ska prata med lite fysiker innan jag tar ställning till vad jag tycker om torium.
angående ett ökat behov av energi:
Problemet med även torium är att vi använder oss av mer energi än vad som finns att tillgå i ett kretsloppsperspektiv. Någon gång måste vi anpassa munnen efter magsäcken om framtida generationer inte ska behöva göra det på ett mer drastiskt sätt.
Jag tror faktiskt jag ska prata med lite fysiker innan jag tar ställning till vad jag tycker om torium.
Bra. Det var det jag var ute efter, att hålla ett öppet sinne. :)
Jag ogillar den typ av kärnkraft vi har idag, som baseras på uran, men anser samtidigt att kolkraft är ännu värre. Toriumreaktorer kan göras härdsmältesäkra och kan också användas för att upparbeta existerade långlivat avfall, så om inte annat bör man absolut minst bygga en sådan reaktor i Sverige för att ta hand om avfallet som vi redan har samlat på oss, alternativt skicka avfallet till något annat land där en sådan reaktor finns. Förslaget att gräva ner det i marken är vansinnigt, eftersom ingen behållare i världen kan hålla hundratusentals år. 500 år är däremot ganska lätt.
angående ett ökat behov av energi:
Problemet med även torium är att vi använder oss av mer energi än vad som finns att tillgå i ett kretsloppsperspektiv. Någon gång måste vi anpassa munnen efter magsäcken om framtida generationer inte ska behöva göra det på ett mer drastiskt sätt.
Absolut! Och det är inget jag på något sätt bestrider. Det jag snarare är ute efter är en lösning som fungerar på kort sikt och kan rädda oss från det akuta hotet, som är den globala uppvärmingen som har sitt ursprung i våra koldioxidutsläpp. Prioritet ett måste vara att få ner dessa, samtidigt som vi börjar bygga ut alternativ, och kan avveckla ändliga energiformer allt eftersom.
Om 30-40 år är förhoppningsvis också fussion en realitet, i det läget har vi så gott som obegränsad säker energi i tiotusentals år framöver. Antagligen har vi sprängt oss själva i bitar långt innan dess ;) (eller åkt nån annanstans)
När man omvandlar vind till el i en vindsnurra, vad gör man då? Är det inte i något avseende just exergi man utvinner?
Fusion om 30-40 år. Det kan du glömma. De har forskarna sagt i 50 år, att fusion kommer om 50 år. Jag tror det kommer dröja mycket mycket längre. Mycket kvar att lösa, när man väl fått en fungerande fortlöpande reaktion måste man komma på hur sjutton man skall få ut energi från "plasman".
Visst kan torium vara ett alternativ, men först måste generation IV-reaktorerna byggas. Vi bör utnyttja energin som finns kvar i det använda bränslet. Det kan vi med generation IV. Americium och plutonium kan brännas (fissioneras) med lite andra sorts fissionreaktorer med tex flytande bly som kylmedel. Om 10-15 år har vi minst en fungerande generation IV-reaktor i drift.
Skicka en kommentar