2011-09-23

Hem, hem, hem!

Det är min nuvarande främsta längtan, jag vill bo i en lägenhet där det största orosmomentet är att min pojkvän tycker att jag kan undvika att stöka ner så mycket. Men för en gångs skulle är det väl dags att hålla fast vid min plan och fortsätta på spåret jag inledde.

För att uppdatera er; jag flyttade för drygt tre veckor sedan in i mitt fasta boende i Reykjavik som jag trodde skulle bli jättebra. Det känns inte så jättebra längre. Efter inflytten insåg jag att hyran för gäster närmast är på ockernivå, och att vi har ett kök som de andra tre studenterna och jag delat inte betyder att vi kan bestämma hur vi vill arrangera saker. Senaste grejen är att det var chockerande stökigt, och att om vi inte städar upp innan helgen kommer hon att göra det, och ta 1o ooo (motsvarande ungefär 600 kr) betalt för det.

De två senaste veckorna har jag gått runt med ständiga oroskänslor över att göra något fel, och vad som kommer hända då. Det är naturligtvis fullständigt irrationellt att oroa sig, men eftersom jag i själ och hjärta är en ältare måste jag tänka på vanvettiga saker som: Kommer jag behöva betala parkeringsplats för min cykel? Tänk om jag inte har lov att färga håret? Tycker de att mitt rum (mitt privata utrymme) är för stökigt? Kommer min värd att hävda att jag måste betala för varje natt sängen min syster sov i när hon bodde här stått i mitt rum (hittills 11) istället för antalet nätter hon sov i den(4)? Idiotiskt, men att koppla bort det är stört omöjligt.

Flytta ut är dessvärre inte en möjlighet, jag har kontrakt fram till slutet av december, och det finns inte en möjlighet att säga upp det, och om jag gjorde det skulle jag ändå vara tvungen att betala uppsägningshyra nästan lika länge.

2011-09-03

äntligen på plats

Kom långt om länge tillbaks till Reykjavik. Nu har jag tillbringat två veckor i staden, och det känns allt mer rätt. Caféerna är superbra, jag känner redan en halv miljon människor, och badhusen är väldigt bra och dessutom billiga.

Första veckan i staden präglades av att jag delade rum med tretton personer, det var aldrig tyst någonstans, jag gick ut lika mycket som jag vanligtvis gör på ett halvår i Lund (tre gånger) och jag ville skrika av frustration. Men för ungefär en vecka sedan vände det, jag bytte säng till ett hörn under ett fönster, det var bara sex-sju personer i rummet varje natt, och jag kunde komma igång med studierna.

I torsdags kom jag äntligen in i mitt boende på ett gästhus i södra delen av centrala Reykjavik. Det är ett område som ligger utanför stadskärnan, utan att ligga särskilt långt bort. Det tar ungefär arton minuter att gå till skolan, och kanske tio minuter till att gå in till centralaste Reykjavik, eller än viktigare; caféerna C is for cookies och Babalú. Under de tolv dagar jag inte hade något ordentligt boende tillbringade jag pinsamt mycket tid där.

Jag har nu börjat med undervisningen, och den har så här långt uppfyllt mina förväntningar. Folkrätten är inte så avancerad, när man väl lärt sig den, så den kursen utgör mest repetition, och av någon anledning har jag svårt att hålla mig vaken så fort det kommer till EU-rätt, så även EU-miljörätten så här långt. Jag har dock något högre förväntningar på den internationella miljörätten och definitivt på kursen i hållbar utveckling och juridik.

Nu är det dags för lite sent pluggande av internationell miljörätt, har ungefär 50 sidor att läsa tills på måndag och helst ett kapitel i EU-miljörätten. Sjaúmst, som de säger här.

2011-08-17

Sista dagarna i Núpur

Om tre dagar är det dags att återvända till Reykjavik. Innan dess ska vi hinna med en film, ett prov, en fest och inte minst packning av alla saker och städning av rummen. Jag ser fram emot att komma tillbaks till Reykjavik och få tid till mig själv och mina böcker, kanske köpa lite av min kurslitteratur, sitta på café i ett antal timmar om dagen och någon gång kunna äta ute. Det hela låter troligtvis betydligt bättre än vad det faktiskt är, eftersom jag inte kommer åt min "fasta" bostad i huvudstaden förrän första september. Det betyder tolv dagar på vandrarhem, eller gästhus, som de kallar dem här. Dessvärre betyder det två olika ställen, eftersom jag på något vis missade att boka första natten efter återkomsten till Reykjavik. Turligt nog ligger de båda vandrarhemmen ungefär femtio meter från varandra, så även om jag måste flytta alla saker är det inte särskilt långt.

Den 29 augusti börjar terminen, med en massa introduktioner från olika håll. Jag ser fram emot att komma igång med studierna. Äntligen dags för fördjupning, något jag väntat på i ungefär fem år, sedan jag först började läsa juridik. Jag skulle åtminstone vilja kunna bläddra lite i litteraturen, och sätta upp "önskar köpas"-lappar här och där. Finns det en andrahandsaffär för kurslitteratur i Reykjavik, någon?

Men nu borde jag kanske göra något vettigt, säg lära mig böjning av verb och substantiv och vad dativ innebär istället. Sjáumst!

2011-08-15

Dag 14

Nu har jag tillbringat två veckor i Nupur, och nitton dagar på Island. Det är därmed den längsta tid jag vistats utomlands. Núpur börjar avgjort kännas något trångt. Jag har tappat lusten att lära mig isländska, allt eftersom jag inser att mitt grepp om grammatiken blivit allt sämre sedan kursen börjat. Å andra sidan har mitt uttal definitivt blivit bättre. Men å andra sidan startade jag från noll. Det finns en halv miljon regler för allting, men undantagen är ännu fler, och jag överväger definitivt att klara mig på engelska och svenska när jag är klar med kursen.

Allt eftersom tiden går börjar relationerna mellan deltagarna utkristallisera sig; och de personer man kommer hålla fast vid senare under utbildningen framträder. Jag har hittat en Jenni, en Ann Kristin och en Fabian som verkar vara de mest troliga framtida vännerna. En musiker (flöjt), en kommunikatör/informatör och en geolog, en tämligen utmärkt blandning. Jag har också hittat ett par personer som jag vore lyckligare om jag aldrig såg igen.

Dock börjar den relativt stora mängden människor på en begränsad yta, som man i åtminstone viss mån förväntas interagera med, avgjort börja gå mig på nerverna. Det är svårt att hitta vare sig tid eller plats att vara för sig själv, och jag saknar att kunna stänga en dörr om mig och kunna vara ifred. Min rumskamrat är fantastisk, men jag längtar så efter mitt rum på Gistlihús Pálshus, och att slippa dela kök med 25 andra.

2011-08-11

Fast i Núpur

Efter tio dagar i Núpur, och med instruktioner från läkaren att sitta stilla börjar området kännas minst sagt klaustrofobiskt. Det är väldigt vackert, med en massa berg och en massa väldigt blått vatten, och en ganska ordinär blå himmel, och en massa får som hoppar omkring, men det är avgjort jobbigt att inte kunna gå någonstans UTAN UTBYTESSTUDENTER, och att inte kunna gå och handla, och att inte ha tillgång till ett vettigt internet (en fil på fyra MB tar ungefär lika många år att ladda ner här), och att inte ha några katter att klappa.

I alla fall. Sedan senaste inlägget har jag varit i Isafjördur två gånger till, träffat en läkare, tagit ytterligare en ridtur (samt gjort en pinsam upptäckt om motsvarande ord på isländska också innebär) vilken kunde slutat i katastrof eftersom jag inte egentligen har galopperat på en häst tidigare, testat ett isländskt badhus, och än viktigare, en isländsk "heiturpottur", samt sett på ett antal isländska filmer. Se inte Útlaginn, förresten. Den är bland det tråkigaste jag sett, nästan i klass med "motståndaren".

Idag står kör och stickande på schemat, i alla fall mitt privata schema. Jag har redan tre personer som vill att jag stickar dem Islandströjor. Måste dock först bli klar med min egen som jag nu rivit upp elva gånger eftersom jag misslyckas med att få det ena och det andra rätt.

2011-08-04

Isländskakurs

Sedan i måndags kväll har jag varit i Núpur, ett område som ligger ungefär mellan Þingeyri och Ísafjörður. Efter åtta timmars resa från Reykjavik, och efter kanske niohundratusen fantastiska utsikter kom vi till slut fram till Hotel Núpur, som kanske inte hamnar under beteckningen "lyxhotell", men är ganska trevligt, och dessutom ligger väldigt vackert med utsikt över en fjord och ett antal dramatiska berg. Maten faller närmast under "okej", men jag är rätt kräsen. Tack och lov fixar vi själva mat på kvällarna.

Undervisningen började med en lektion, där vi fick lära oss nödvändiga saker som att hälsa och hur vi presenterar oss själva. Sen dess har vi fått lektioner i hur man uttalar ord, vi har läst barnböcker (av den enklare varianten, såna jag kan tänka mig att man läser för småbarn) och sjungit körsång. Undervisningen varierar mellan obligatoriska föreläsningar, eller snarare vad jag skulle kalla lektioner och valbara övningar. Bland de senare ingår körsång och att se på isländsk film.

Tisdagar och fredagar spenderas inne i Ísafjörður. Det är Islands, tydligen, tredje största stad, och kanske lika stort som Munkedal. Eller så missuppfattade jag saken, vilket jag antar är fullt möjligt. Eftersom jag i skrivande stund inte har tillgång till Internet kan jag inte heller kolla upp saken. I Ísafjörður deltar vi i diverse valbara kursmoment och handlar allt viktigt, vilket för de flesta är sprit, men för mig förmodligen innebär garn. Det ska också finnas en offentlig bassäng, vilken jag tänker besöka så snart som möjligt. I morgon blir det dock inget badande av, eftersom jag ska träffa en läkare. En som kan prata svenska. Det gör tydligen de flesta läkare här, eftersom många av dem studerar i Sverige.

Igår var jag ute och red, förmodligen första gången på femton år eller mera. Jag tror att jag kom ihåg mer än jag hade trott. Jag kunde i alla fall styra hästen, även om den kanske inte var helt villig att hänga på alla gånger. Min häst var en röd fux som heter Thornir, vilket kan översättas till "Törne". Han hade en känslig mun. Någon gång framöver planerar jag att ge mig ut igen, eventuellt på en något längre tur. Allergin var egentligen inget problem, så en halvdag borde funka.

2011-07-29

Reykjavik efter två dagar

Efter snart två dygn i Reykjavik har jag upptäckt ett par saker. Solen skiner sällan. Det regnar en massa, men sällan kraftigt, istället ett mycket tunt regn som gör glasögonen smutsiga. Det finns åtminstone ett riktigt trevligt café som är någorlunda i pris, och till och med har billig lunch. Och massa kakor jag kan äta, det vill säga utan ägg! Mataffärerna är oftast under all kritik. Och islänningarna gillar verkligen sina lopitröjor.

En annan trevlig grej är att jag inte träffat på i princip några filialer av de gamla vanliga kedjorna alls, med undantag för Dressmann, som jag hellre klarat mig utan. Inget HM. Inget jävla Indiska. Istället, massor av små affärer som säljer islandströjor och mössor med Lunnefåglar. Just de affärerna är nog i och för sig att jämföra med det mesta man kan hitta på Drottninggatan i Stockholm mellan riksdagen och Åhlens, eller med i princip allt man kan hitta på Smögen.

Vid en oviktad jämförelse verkar Reykjavik ligga på minus, men min blotta entusiasm (som dock avtog en hel del när vi vid halv nio igår försökte hitta en matbutik med ett någorlunda utbud) väger upp en hel del. Och om man istället inför en viktad jämförelse, där olika aspekter tilldelas ett värde; då ligger staden på en helt annan nivå.

Fick igår veta att jag fick 92 % på mitt prov inför isländskakursen. Det är kanske inte riktigt den nivå jag borde hamnat på. Jag fick kolla upp många ord och vilket genus de hade, vilket kanske egentligen inte var meningen när det stod att man fick använda ett lexikon. Men i alla fall, om jag visar mig vara underkvalificerad för den grupp jag hamnade i kan jag kanske byta till en lättare.

2011-07-27

Min termin i Reykjavik

Jag har klarat av de tre första åren på juristutbildningen, och får nu äntligen läsa något som är roligt på riktigt; första terminen på ett masterprogram i internationell miljö- och naturresursrätt. Dessvärre lär jag inte hinna med någon naturresursrätt, eftersom det mesta där löper under andra terminen, då jag tänker vara tillbaks i Lund och skriva exjobb eller en kurs i allmän rättslära.

Under hösten tänker jag göra ett seriöst försök att återuppta mitt skrivande, och eventuellt skriva något med substans.

Idag flög jag och Skåningen till Reykjavik. Vi gick upp 03.00, tog taxi till stationen i Lund vid 04.00, och tåget till Kastrup 04.20. När vi var framme hade bagageinlämningen inte öppnat. När vi till slut lämnade Kastrup have vi väntat i strax under tre timmar, och jag har sannolikt tappat bort min stegräknare. För en timme sedan, ungefär sex timmar efter att vi landat och tolv timmar efter att vi gick upp kom vi äntligen in i vårt rum. Som visade sig vara i en lägenhet där också en av gästhusets anställda bor. Det känns en aning ...knepigt. Men å andra sidan; dela kök med en person istället för 50, och få klara sig själv, det känns rätt bra.

En sak som är mindre bra är min förmåga att prioritera; jag tar med fyra sorters garn men glömmer mitt antagningsbesked...

2010-01-20

En era är över

Häromdagen gjorde jag något som förtjänar ett omnämnande. Jag gick ur Grön Ungdom (och fick dagen därpå ett lustigt formulerat brev, så är det om man har kontakter på kansliet). Det har varit sex fina år, men nu är jag överårig. Jag har inte varit aktiv sedan hösten 2008 när jag slutade som förbundssekreterare, och hängt kvar ett tag som medlem, men kände i höstas att det kanske var lika bra att inte förnya mitt medlemsskap, och istället helt lägga ansvaret för Grön Ungdom på de som organisationen är menad för, unga förmågor som kan utvecklas och utveckla.

Så när jag ser tillbaks över mina år i Grön Ungdom, vad tänker jag på? Först av allt minns jag vinterlägret i Falun i början av 2004. Min första aktivitet med Grön Ungdom. Ett rivningshus med dålig luft, löjliga mängder medlemmar som lekte Maffia och gick på pinsamt långa antivåldsseminarier, alla som satt på golvet och bakade bröd. Jag minns hur jag direkt kände mig välkommen och att jag efter några dagar var fast.

Jag minns att jag jobbade halvt livet ur mig för att skapa en valrörelse från 16 september 2005, och att valrörelsen, gick bra.

Jag tänker på alla vänner jag har fått som från att man bara umgicks i samband med GU-aktiviteter i Grön Ungdom Göteborgs sunkiga lokal på Herkulesvägen på Hisingen sedan växte till att bli några av mina närmaste vänner. Och inte att förglömma, även kontakter man får genom organisationen, även om de inte är medlemmar, har varit till stor glädje för mig.

Jag var relativt gammal när jag gick med i Grön Ungdom, nästan 20. En sak som slog mig när jag gick med var hur kunniga, intelligenta och mogna de flesta var. Alldeles oavsett hur gamla de var.

Den 17 februari 2007 på RÅM i Malmö valdes jag till förbundssekreterare efter tre år som medlem. Det var nog möjligtvis den absolut stoltaste dagen i mitt liv. Och det är ett utmärkt exempel på att man som Grön Ungdom inte måste växt upp inom organisationen för att kunna ta plats. Inte för att GU på något sätt är perfekt, men sina fördelar har det.

Jag hann under min tid i GU med sanslöst mycket, men nu är det dags att fullfölja mitt steg bakåt. Ta hand om min organisation för mig!

2010-01-19

Back to the start

Så är det klart, jag ska bo i en tvåa på Klostergården, dear, dear KG. Inflytt är 1 mars, även om det mesta nog kommer att ske den 6:e eller däromkring.

Lägenheten, planlösning nedan, ligger i trappuppgången bredvid den jag bodde när jag först flyttade till Lund. Jag kommer alltså att bo kanske 20-30 m från mitt gamla rum. På samma våning dessutom. Så kan det gå.


2009-08-31

Fröken Johansson goes fashion month 2009!

Under september ska min garderob luftas ordentligt. Jag ska inte använda samma plagg mer än en gång under hela månaden. Det är min tramsiga ambition. Kanske kommer det bildbevis, kanske inte. Jag tror att projektet kan dedikeras till Max A (lyckliga han!) som alltid hävdar att jag har sån stil. Kanske kommer han att ta tillbaks det nu. Vem vet?

Undantag görs för underkläder, jackor och skor, vilket jag faktiskt inte har 30 av någotdera. Strumpbyxor är något av ett mellanting. Dem har jag inte bestämt mig om.

I slutet av månaden får jag se om jag klarar att passa ihop de sista av mina kläder med varandra. Det finns en risk att de gula byxorna måste passas ihop med min spännande genomskinliga tunika i mörkblått med vita prickar, och att jag under detta bär enbart en röd nättunika. Men jag tror jag kan undvika det.

Under denna vecka kommer följande ensembler att visas:

Tisdag:
50-talsinspirerad axelbandslös grön klänning med vita prickar, rosett och tyllkantad underkjol tillsammans med vita ballerinaskor och grön kavaj. Eller randig kavaj. Eventuellt strumpbyxor.

Onsdag:
Blå byxor, svart ny skjorta med halvkinesisk krage och grön långärmad tröja tillsammans med blå skor med vita prickar.

Torsdag:
Svart kjol med vita band, röd blus, randig kavaj, svarta kinaskor.

Fredag:
Brun kjol med prickar, vit tröja med knappar i ringningen, grårutig kofta och bruna kinaskor, svarta strumpbyxor.

Lördag:
Swingkurs! Yay! Jag ska vara mannen i sällskapet, så jag spelar rollen iklädd gröna lätt oformliga sammetsbyxor där den mesta sammeten är bortsliten, vitt farfarsbrottarlinne och den röda koftan som jag köpte på Stadsmissionens shop nära Fridhemsplan under valrörelsen 2006 när jag åt massa god mat och tjänade fett med pengar. Joggingskor. Isch.

Söndag:
Mer swingkurs! Svarta stuprörsjeans från Åhlens anno 2007 med Theres och Linda M, grönt farfarsbrottarlinne, ny blå båtringad mysig tröja med knappar på axlarna. Joggingskor igen. Isch.

2009-08-16

Djurskyddslagen ses över?

Det ska den tydligen. Av en folkpartist. Är inte så uppdaterad på hur folkpartiet ställer sig till djurskydd, men förutsättningarna för undersökningen känns rätt tvivelaktig. Enligt artikeln i DN ska till exempel portalparagrafen om att djurens rätt att bete sig naturligt ses över. Enligt alla vår Eskil för att till exempel strutsar, som kommer från ett annat klimat, ändå inte kan bete sig naturligt.

Syftet med översynen är enligt Eva Erlandsson att istället för exakta mått för hur mycket plats en ko eller en gris ska ha ska man hitta mått som utgår från djurens välbefinnande. Jag kan hålla med om att det kan finnas en poäng i det, men för att den typen av mått ska vara effektiva är det viktigt att hitta tydliga mått som visar att djuren faktiskt mår bra, och som djurskyddsinspektörer och veterinärer kan förhålla sig till. Annars finns den uppenbara risken att djuren inte kommer att tjäna på reformen.

Ett tecken på att det knappast är för djurens skull reformen inleds är det fokus som sätts på grisbönderna i artikeln. Det är knappast fråga om "ååååh, de stackars bönderna som inte kan konkurrera med danskarna", utan snarare visar artikeln att de svenska strängare djurskyddslagarna ger en viss ökad livskvalitet till djuren jämfört med säg, danska.

Den här mandatperioden känns en aning svart för djurskyddet. Först nedläggningen av djurskyddsmyndigheten, och sedan det här. Vad är det för jävla fel på regeringen?

2009-08-15

Hon har ingen lust, men han kör ändå - knappast väl mer än en ordningsförseelse

Detta uttalande, eller i alla fall något mycket närliggande, står kammaråklagare Rolf Hillegren för i en artikel om höjda beviskrav i våldtäktsfall som publicerats i Svd. Hela stycket lyder:

Kammaråklagare Rolf Hillegren vid City åklagarkammare i Stockholm uppskattar att rättssäkerhetsaspekten betonas.

– Det ska vara höga beviskrav i brottmål, även i sexbrott, säger han.

Han menar att lagen i dag har urlakat vad begreppet våldtäkt betyder.

– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han.

Rolf Hillegren ger här uttryck för en inställning till våldtäkt som känns rätt typisk, och väldigt oroväckande från en person i hans ställning. Av hans uttalande verkar en våldtäkt bara gälla om det är en som innefattar våld eller hot om det.

Sex är något som alla ska vara med på, det är inget som någon har rätt till. Alla har veto. Så fort alla inte är med på det blir sexualakten ett övergrepp, och i många fall ett tämligen integritetskränkande sådant. Det gäller i mörka parker där okända personer överfallsvåldtar andra, det gäller när one night-stands övergår till en mardröm, när redlösa tjejer utnyttjas av män som de sedan inte minns dagen efter, det gäller i relationer där ena parten regelbundet misshandlar och förudmjukar sin partner och det gäller även i så kallade "normala" relationer, där den ena parten anser att den har rätt att ta vad den vill ha av sin partner.

Rolf H anser att våldtäktsbegreppet är urlakat. Med tanke på vilka krav som ställs på att en våldtäkt ska klassas som en sån, lagligt sett, är det snarare tvärtom. Ingen bryr sig om att anmäla en våldtäkt i en nära relation eftersom de vet att sannolikheten att den som gjort det kommer att åka fast för det är nära noll, och att de på vägen kommer att bli grundligt förudmjukade av domstolsväsendet. Usch.

Vilka är ni?

Vilka, förutom Cathrin, Magnus och Skåningen läser egentligen här? Jag är en nyfiken person som vill veta allt. Allt!

2009-08-11

Fack you


Det här är en tid av nervositet och stress, av outhärdlig ångest och grymt solsken följt av klibbigt regn. Det är snart tenta. Måndagen den 24:e närmare bestämt. Usch

I vilket fall ska jag plugga dygnet runt egentligen, men istället syr jag pennfack och bloggar om det. Så kan man göra.